Det går framåt, sakta men säkert!!

Jag är glad att jag skriver mina mål här i bloggen, det är så roligt att sitta idag och läsa vad jag hade planerat inför träningstävlingen igår. Jag kan konstatera att jag har gjort mitt jobb och hållit väl fast vid mina planer! Första banan är Iss i stort sett oberörd av omgivningen. Den underbara domaren Roger Franksson gick med på att vara lite passiv för att vi skulle kunna testa om det hade någon betydelse för Issen. Ja, viss betydelse har det definitivt! Andra loppet var Issen mycket mer osäker, precis som de andra tävlingarna, men jag ser ändå framsteg, bland annat tar han platta tunneln den här gången - det har han inte gjort de andra gångerna!

Känslan såhär efteråt är en känsla av glädje. Jag känner att jag har gjort en riktigt bra insats. Jag har handlat och jobbat för fullt, med attityd på banan. Issen har delvis varit med och har definitivt haft stunder av stor glädje! Jag har även tagit mod till mig och värmt upp med honom lös. Det har fungerat utan problem, en gång råkade jag skicka honom rakt på en annan hund men matte ställde sig ivägen och Iss vände direkt. Jag hade även tagit med mig slalomet och körde det några gånger. Först gick det kanonfint men sedan började han svammla och jag lade av istället för att börja krångla. Som en underbar avslutning på kvällen körde jag delar av banan igen samtidigt som funktionärer gick runt plockade ner, och speakern hade prisutdelning. Först var Issen lite tveksam men ganska snart blev han helt avslappnad och tänd och glad!

Det ska nog lossna, detta. En vacker dag!