Kvalitet eller kvantitet?

Jag har tänkt mycket på detta med bloggning sedan mitt förra inlägg. Tessan skrev i sin kommentar att hon blir matt när hon läser min blogg och det påminner mig om hur det kan vara för mig ibland när jag läser andras bloggar. Folk som tränar sina hundar varje dag, klickerträning, agility, lydnad, har stora framgångar inom flera olika grenar och så vidare. Usch jag känner mig bara otillräcklig när jag läser om dem! Med ett (ofta mer än) heltidsarbete håller inte vardagen ihop för ständig hundträning. I perioder orkar och hinner jag knappt träna alls...

Det är så roligt nu bara, för jag har liksom hittat ett sätt att träna på som gör att jag håller glöden och inspirationen uppe. Då är det lätt att träna, lätt att orka ta sig den tiden. Alla har vi nog våra egna tankar om hur vår drömträning ser ut. En del är jättenöjda med att gå en kurs en gång i veckan, en del tränar med andra i grupp. En del tränar ofta och en del tränar sällan. Därmed inte sagt att de inte kommer att nå samma framgångar!

Jag är en människa som gärna vill tänka mycket. På gott och ont... Ibland analyserar jag så mycket att jag inte klarar av att omsätta det i praktiken! Men om jag inte har tydliga målsättningar med det jag gör, tappar jag lusten, stannar i utvecklingen och blir trött på det mesta. Det är mycket sånt som jag skriver om i bloggen också. Mina visioner, tankar och analyser av det vi gjort. Jag skriver egentligen nästan aldrig om vad vi i verkligheten har gjort! För mig är bloggen ett sätt att bolla mina tankar och funderingar med er. Att få respons, att kunna utvecklas. Ibland får jag höra att jag har gett en tankeställare åt någon annan och det känns ju jätteroligt! Om vi delar insikter kan vi hjälpa varandra framåt :)

När jag planerar och verkar jävligt ambitiös med agilityn så är det ju givetvis dels för att det är roligt med en hund som vill (och kan) så mycket, men det är även till stor del därför att om jag planerar bra kan jag spara tid på träningen. Jag har helt enkelt omfördelat tiden. Istället för att träna två timmar lite sporadiskt och vad som helst, kan jag planera tjugo minuter och ha en timmes intensivt, målmedvetet och givande träningspass! För mig passar det jättebra att göra så, eftersom jag har tidsbrist och samtidigt lätt tappar motivationen om jag inte känner att jag är på väg någonstans. Det känns också mer rättvist mot Issen, eftersom jag kan styra träningen så att han gör rätt så mycket som möjligt och att jag själv kan ge järnet under hela passet.

Det finns lika många träningssätt som det finns ekipage och jag tror att det viktigaste är att vi anpassar oss efter våra egna behov och önskemål. Hur ska vi annars hålla motivationen uppe? Jag hoppas att min blogg kan locka fram mer inspiration och idéer än den hämmar er utveckling. Det skulle kännas så tråkigt annars!!

Ps. Jag har lagt in lite vardagsbilder för det är ju i huvudsak vardagen som vi spenderar tillsammans i slutänden!!!