tisdag 27 oktober 2009

Mycket att berätta!

Hösten har kommit på allvar nu, med regn och rusk. Det hindrar oss inte från att spendera massor av tid i skogen, i full fart över stock och sten! Jag tar varje tillfälle att pyssla med hundarna nu när mörkret faller på och jobbet är som mest intensivt. Diva har fyllt tretton veckor och har blivit en stor tjej. Hon når numera upp på köksbordet, kan utan problem hoppa upp på soffor och stolar och har fått flera hundkompisar att leka med. Valpkursen går bra, hon har lärt sig gå kurs nu och är mycket fokuserad. Det känns roligt att redan såhär tidigt vänja henne vid att arbeta trots att det är andra hundar nära. Vi har fått några värdefulla övningar, först och främst passivitets och behärska-sig övningar som vi använder i vardagen nu.


Jag måste säga att det är ju fantastiskt roligt att ha en valp i huset! Det är första valpen för mig, både Baby och Iss är ju omplaceringar. Jag njuter av varje ögonblick! Att vakna av en liten varm valptunga som pussas, hennes tokrace i skogen som får mig att skratta så dant, hennes uppmärksamhet och inlärningsförmåga när vi tränar och att bära henne i sängen när hon är helt lealös efter en lång rolig dag. Det är så underbart...


Vi har ju fått lite dragträningstips av Annika och det var riktigt bra tips för Issen är numera tokig i att dra! Det känns så roligt att det har lossnat och han har börjat älska att springa. Förut gjorde han det lite mer plikttroget bara och det var ju i en lunkande takt vi tog oss fram. Nu är det en jämn och fin galopp han håller hela vägen. Vi blandar och kör lite själva där han får dra kätting och lite tillsammans med andra där han får springa lite längre sträckor med lite lättare last. Han har dessutom, till skillnad från förra året, fått rejäla frambensmuskler! Nu gäller det bara att hålla efter med massagen också så han håller sig mjuk och fin. Stora Björnen har ju lite lätt att bli spänd nämligen..



Vi fortsätter också, i lugn och ro, med tävlingsträningen. Man kanske kan säga att det har börjat lossna med nervositeten. För första gången på tävling har han nämligen tagit slalomet! Så nu är vi i samma situation som vi är på träning, nämligen mycket fart - lite sväng... Blir att jobba vidare med kontakt och handling, jag känner att jag redan har blivit ringrostig sedan i somras. Det är verkligen ett projekt att byta handlingssystem. Jag märker att så fort jag behöver agera snabbt eller blir lite nervös, så fastnar jag i det gamla systemet... Hursomhelst så har jag anmält till en tävling i vinter så vi ska väl försöka hålla igång så smått med agilityaktiviteten även om det är officiell vintervila för oss nu.


Att ha valp har också varit en väldigt bra träning för Issen. Dels för att han har förstått att små hundar också är hundar och inte farliga monster, dels för att han har börjat lära sig leka på ett annat sätt - mer försiktigt. Sist men inte minst har han också börjat utveckla sitt språk ännu mer. Hans repertoar börjar fyllas på och han får både lugnande- och varningssignaler. Först när vi fick honom var det ju bara utfall direkt som gällde, så småningom kunde han morra och varna med tänderna. Numera kan han även bita i luften och varna genom att stampa i marken, innan han måste säga till på skarpen. Det är så fascinerande att följa honom i utvecklingen, från att vara en liten räddhare till att vara en social mogen hane med ett fullt repertoar av signaler. Han överraskar mig fortfarande postivit gång på gång och det är så roligt att se! En riktig fighter är han, och jag är glad att han fick en chans till för han har verkligen visat att han vill fungera.


Eftersom Diva är så himla orädd av sig, har Iss också lärt sig en hel del av henne. Det är som att han sitter och studerar henne när hon leker med kompostgaller och sopborstar eller hälsar på jätteläskiga människor. Sedan bearbetar han sin egen rädsla! Hon har ju sprungit runt i ur och skur med den där sopborsten som Iss är väldigt rädd för. Oj vad han har fått studsa bort hela tiden! Så småningom har den varit mindre och mindre farlig och häromdagen hittade jag honom såhär (se bilden). Samtidigt fyller han ju snart tre år och den värsta ungdomsperioden ska vara över. Jag tror Issen kommer bli en riktigt fin hund till slut!


Baby har varit hos fysioterapeuten på återkontroll. Det visade sig att spondyloset i länden har blivit passivt men istället har det blivit aktivt i mellersta delen av ryggen. Det kan förklara att hon blir svank i ryggen när hon har ont. Vi ska fortsätta med cykelträningen och massagen men eventuellt också börja simma. Mitt mål är att hon ska kunna leva ett normalt, trevligt liv och vara glad om dagarna. Dom gjorde också en utredning om sköldkörteln ifall det skulle vara anledningen bakom att hon är så himla lugn jämt. Det var det inte, utan förmodligen så är hon bara sån. Det skulle vart konstigt om hon fick medicin och plötsligt inte var lugn längre, det är så mycket av hennes personlighet som är det här lugna så jag skulle nog knappt känna igen henne!


Slutligen några bilder från vardagslivet, socialträning, promenader och valpkurs!

onsdag 14 oktober 2009

Dagmatte...


Igår var Diva hos dagmatte Monika och dagisfröken Spike. Det gick jättebra, kolla själv: http://spikens.blogspot.com, och jag är så himla glad att hon får vara där ibland!

tisdag 13 oktober 2009

Diva 11 veckor


Nu har Diva fyllt elva veckor! Hon har fått några hundkompisar, börjat valpkurs, blivit nästan helt grå och lärt sig hoppa upp i soffan. Hon är 39 cm hög och väger inte mindre än 7,3 kilo! För en vecka sedan var hon 35 och vägde 6,2......

söndag 4 oktober 2009

Ledig helg och många aktiviteter!

Ni kanske trodde att jag har glömt Issens träning helt och hållet nu när lilla söta Diva har kommit till flocken? Nejdå, inte alls! Vi håller igång och tränar drag på alla de sätt och vis. I helgen hade vi förmånen att träna tillsammans med ett helt gäng glada draghundar och klart vi tog den chansen! Issen fick gå bak i ett fyrspann och jobbade på kanonfint hela vägen. När vi sedan cyklade själva idag kändes det att han har fått upp sugen lite!Fick också en massa bra träningstips. Det är så svårt detta med drag, det finns liksom inte direkt några kurser att gå och det är ont om information om hur man kan lägga upp träningen. Nu har vi iallafall fått tips på ett bra upplägg som jag känner passar oss. Spännande att se om vi får utdelning! (Foto: Jörgen Pålsson)
Jag måste säga att Issen har musklat sig på ett helt annat sätt i år än förra året. Det märks att hans kropp är fullvuxen nu. Förra året kom det liksom aldrig muskler fram. Nu är det redan bulliga fina muskler i frambenen! Jag har också anmält oss till Östgötamästerskapen i agility. Det blir förmodligen årets sista agilitytävling för oss och det känns roligt att prova tävla en sista gång nu när vi nästan avslutat kursen och all social agilityträning. Jag själv har däremot redan blivit lite ringrostig, jag erkänner att agilityn har inte tagit upp mycket hjärnaktivitet senaste veckorna. Jag får lov att skärpa till mig när det gäller sedan. Men huvudsaken är som vanligt att ha roligt på banan och denna gång ska jag faktiskt ge slalomet en ordentlig chans. (Foto: Annika Gustafsson)


Diva har haft en aktiv söndag idag. Vi gick på promenad till Davids mamma och fikade lite. Sedan hade vi miljöträning vid Charlottenborg, men redan där var Diva så trött så hon somnade i min famn... Bara att bära henne till busshållsplatsen så tog vi bussen ett par minuter till vi kom hem. Funkade jättefint! Gissa om lilla tösen var trött nu på kvällen?

Det är skönt att börja hitta hennes rytmer nu. Allt rullar på av sig själv; äta - leka - sova. Det roligaste är just innan hon ska somna, då är hon så hyperaktiv. Jag har börjat ta fram klickern och träna lite, ett par omgångar så somnar hon som en stock direkt! Nätterna går också fint nu, sex timmar kan hon sova i sträck innan det är dags att kissa. Så duktig hon är lilltjejen min!

Visst är det så att jag skriver det korta lilla som är roligt och som har gått bra. Det har också varit väldigt tufft för mig den här veckan. Jag har så höga krav på mig själv och är så mån om att allt ska bli bra. Att ha Diva är en bra träning för mig att hantera detta. Det är en lång väg att gå... Att ha hund har varit en så otrolig personlig utveckling för mig och den utvecklingen tycks aldrig upphöra. Tack, alla mina älskade hundar!!!

Ps. Diva har nu fyllt tio veckor och här kommer veckobilden. Hon har gått upp ett halvkilo och känns redan rejält mycket större. Nosen är nästan helt svart och kroppen är knappt beige alls längre utan börjar bli grå med svarta täckhår! Usch detta går ju så ruskigt snabbt, vi ser skillnad varje dag....