tisdag 27 oktober 2009

Mycket att berätta!

Hösten har kommit på allvar nu, med regn och rusk. Det hindrar oss inte från att spendera massor av tid i skogen, i full fart över stock och sten! Jag tar varje tillfälle att pyssla med hundarna nu när mörkret faller på och jobbet är som mest intensivt. Diva har fyllt tretton veckor och har blivit en stor tjej. Hon når numera upp på köksbordet, kan utan problem hoppa upp på soffor och stolar och har fått flera hundkompisar att leka med. Valpkursen går bra, hon har lärt sig gå kurs nu och är mycket fokuserad. Det känns roligt att redan såhär tidigt vänja henne vid att arbeta trots att det är andra hundar nära. Vi har fått några värdefulla övningar, först och främst passivitets och behärska-sig övningar som vi använder i vardagen nu.


Jag måste säga att det är ju fantastiskt roligt att ha en valp i huset! Det är första valpen för mig, både Baby och Iss är ju omplaceringar. Jag njuter av varje ögonblick! Att vakna av en liten varm valptunga som pussas, hennes tokrace i skogen som får mig att skratta så dant, hennes uppmärksamhet och inlärningsförmåga när vi tränar och att bära henne i sängen när hon är helt lealös efter en lång rolig dag. Det är så underbart...


Vi har ju fått lite dragträningstips av Annika och det var riktigt bra tips för Issen är numera tokig i att dra! Det känns så roligt att det har lossnat och han har börjat älska att springa. Förut gjorde han det lite mer plikttroget bara och det var ju i en lunkande takt vi tog oss fram. Nu är det en jämn och fin galopp han håller hela vägen. Vi blandar och kör lite själva där han får dra kätting och lite tillsammans med andra där han får springa lite längre sträckor med lite lättare last. Han har dessutom, till skillnad från förra året, fått rejäla frambensmuskler! Nu gäller det bara att hålla efter med massagen också så han håller sig mjuk och fin. Stora Björnen har ju lite lätt att bli spänd nämligen..



Vi fortsätter också, i lugn och ro, med tävlingsträningen. Man kanske kan säga att det har börjat lossna med nervositeten. För första gången på tävling har han nämligen tagit slalomet! Så nu är vi i samma situation som vi är på träning, nämligen mycket fart - lite sväng... Blir att jobba vidare med kontakt och handling, jag känner att jag redan har blivit ringrostig sedan i somras. Det är verkligen ett projekt att byta handlingssystem. Jag märker att så fort jag behöver agera snabbt eller blir lite nervös, så fastnar jag i det gamla systemet... Hursomhelst så har jag anmält till en tävling i vinter så vi ska väl försöka hålla igång så smått med agilityaktiviteten även om det är officiell vintervila för oss nu.


Att ha valp har också varit en väldigt bra träning för Issen. Dels för att han har förstått att små hundar också är hundar och inte farliga monster, dels för att han har börjat lära sig leka på ett annat sätt - mer försiktigt. Sist men inte minst har han också börjat utveckla sitt språk ännu mer. Hans repertoar börjar fyllas på och han får både lugnande- och varningssignaler. Först när vi fick honom var det ju bara utfall direkt som gällde, så småningom kunde han morra och varna med tänderna. Numera kan han även bita i luften och varna genom att stampa i marken, innan han måste säga till på skarpen. Det är så fascinerande att följa honom i utvecklingen, från att vara en liten räddhare till att vara en social mogen hane med ett fullt repertoar av signaler. Han överraskar mig fortfarande postivit gång på gång och det är så roligt att se! En riktig fighter är han, och jag är glad att han fick en chans till för han har verkligen visat att han vill fungera.


Eftersom Diva är så himla orädd av sig, har Iss också lärt sig en hel del av henne. Det är som att han sitter och studerar henne när hon leker med kompostgaller och sopborstar eller hälsar på jätteläskiga människor. Sedan bearbetar han sin egen rädsla! Hon har ju sprungit runt i ur och skur med den där sopborsten som Iss är väldigt rädd för. Oj vad han har fått studsa bort hela tiden! Så småningom har den varit mindre och mindre farlig och häromdagen hittade jag honom såhär (se bilden). Samtidigt fyller han ju snart tre år och den värsta ungdomsperioden ska vara över. Jag tror Issen kommer bli en riktigt fin hund till slut!


Baby har varit hos fysioterapeuten på återkontroll. Det visade sig att spondyloset i länden har blivit passivt men istället har det blivit aktivt i mellersta delen av ryggen. Det kan förklara att hon blir svank i ryggen när hon har ont. Vi ska fortsätta med cykelträningen och massagen men eventuellt också börja simma. Mitt mål är att hon ska kunna leva ett normalt, trevligt liv och vara glad om dagarna. Dom gjorde också en utredning om sköldkörteln ifall det skulle vara anledningen bakom att hon är så himla lugn jämt. Det var det inte, utan förmodligen så är hon bara sån. Det skulle vart konstigt om hon fick medicin och plötsligt inte var lugn längre, det är så mycket av hennes personlighet som är det här lugna så jag skulle nog knappt känna igen henne!


Slutligen några bilder från vardagslivet, socialträning, promenader och valpkurs!

6 kommentarer:

  1. Vad kul att se filmen med det underbara slalomet. Starten ska vi absolut bygga upp på klubben och diskutera ;) För visst hade du vilja gjort annorlunda ;) Jag utmanar dig!

    Ses ikväll! Ska bli sååå kul!

    SvaraRadera
  2. Haha ja den starten gick ju inte direkt som planerat. Eller alltså, egentligen gick det perfekt för han gjorde ju exakt vad jag visade, men jag visade ju inte direkt rätt.... Nej, framförbyte hade nog varit bättre, sen sticka iväg. Ser fram emot att träna den :)

    SvaraRadera
  3. Man tackar för uppdatering :-)
    Vilken liten gildklimp du har lyckats få tag i!!
    Härligt med alla framstegen med Issen i agility.
    Är imponerad av all din positiva energi!!

    SvaraRadera
  4. härlig bild med valptanden... :-D

    /malin sundin

    SvaraRadera
  5. Hehe ja jag är väl duktigare på att skriva när saker går bra än när det är motvind :)
    Den lilla tanden sitter kvar ännu men inte många veckor till... Usch vad tiden går snabbt!

    SvaraRadera
  6. Tänk vad mycket man lär sig av hundarna varje dag. Tålamod ger utdelning. Det vet du säkert bättre än många andra. Härligt att ha en liten valp som du kan forma från början. Valptiden är underbar och intensiv. Det som byggs upp då kommer du ha glädje av många gånger längre fram.
    Hälsningar Ylwa & Snöbusarna

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.