Vecka 2; Spöken...

Det går spöken i flocken nuförtiden. Jag har, trots diverse bra tips om ljudböcker och bibelläsning, haft svårt att somna på nätterna. Hundarna väcker mig då och då, vill ut eller in eller är törstiga. Sen kan jag inte somna om.... De senaste nätterna har jag haft öronproppar och inte vaknat istället. Ojoj, det känns som att kroppen tar igen sju svåra år! Men det har varit en nyttig träningsvecka, då jag har fått jobba mycket med att balansera träningen efter förmåga.

Men det är inte bara i mig det går spöken. Diva har börjat komma i en rejäl spökålder nu. Det blev VÄLDIGT svårt att gå över slaggbackebron och sedan när vi såg en pimplare blev hon plötsligt en 40 kilos rottweiler med grizzlymarkering. Vi fick lov att gå och prata med den vänlige mannen, om fisk och isborrning. Sen kunde vi gå vidare utan större problem... Jag tar det hela med ro, hon börjar komma i tonåren och det är bara att härda ut de kommande tre åren. Strategin går ut på att inte jaga upp mig utan att alltid vara som vanligt. Jag vill inte förstärka några lustiga beteenden!!!

Det har blivit varmare ute nu. Vi körde lite drag, jag, Baby och Iss. En mil blev det ungefär, i ett ganska makligt tempo. Det går knappast att jämföra hundarnas engagemang när det är nollgradigt, jämfört när det närmar sig tjugo minus. Det märks vilket som är deras arbetstemperatur. Diva har fått dra själv ett par gånger. Hon är otroligt duktig, har inga problem att ta för sig. Det är full speed som gäller! Jag låter henne pausa med jämna mellanrum, lukta lite och pusta ut. Sen kör vi igen. Det är fantastiskt roligt och njutningsfullt att åka efter en så ambitiös liten tjej! Hon ger allt i selen, utan tvekan, även när hon springer helt själv...

Den här veckan har David jobbat dag, vilket har inneburit ensamtid för hundarna. Diva har fått vara hemma med de andra upp till tre timmar i sträck och det har gått jättebra! Inte ens en strumpa söndertuggad :) Hon är ofta aktiv och busig hemma, men alltid när vi kommit tillbaka efter att ha lämnat henne ensam, ligger hon lugnt på hallmattan och väntar. Ännu en lyckträff och en tacksamhet att vi haft det så lätt! En dag har Diva fått hälsa på Artic och en dag hos Spiken. De dagarna är det lek som gäller och vi får sedan hem en mycket trött och belåten liten tjej!


Lydnadsträningen har gått lite på sparlåga, jag har som sagt varit väldigt trött. Har fokuserat på utgångsställningen med Iss, då det var förra veckans riktiga nöt. Det börjar lossna nu, han hittar i stort sett alltid till rätt position. Det kan ta sin tid ibland så kommande veckan blir det många små snabba vändningar istället för att få upp tempot lite. Med lite extra peppning kommer hans säkerhet och då blir han härligt intensiv! Diva har legat i hårdträning inför lördagens utställning och jag har inte vågat röra alltför mycket i andra övningar för att inte få en massa "roliga överraskningar" på utställningen....


...och inga överraskningar blev det. Diva skötte sig exemplariskt! Genomgick en grundlig kontroll av allehanda tänder och stjärtdelar utan protest. Stod som en staty hela bedömningen. Hon var såå duktig, lilltjejen! Vi fick ett HP och förlorade sedan mot en rejäl och vältravande tik. Nu siktar vi mot utställning i Örebro om en månad, fram till dess tränar vi på att stå lite mer "på tårna" och trava ordentligt. Diva har ett väldigt fint steg men vill hellre hoppa och galoppera så snart jag ökar farten.. Får hon gärna göra när hon har dragsele på sig, men inte i utställningsringen!

SNK Östra 2010-01-16
5,5 månader. Bra skalle, välplacerade, lite stora öron. Kunde haft lite mer panna. Mycket bra rygg och svans. Tillräcklig nacke. Lagom stomme, fina fötter. Lite rak i överarmen men rör sig ändå harmoniskt. Lovande päls.

KLKK 2009-12-27
5 månaders tik, feminint huvud, härligt uttryck, bra bett. Lång fin hals. Normalt vinklad runt om. Stark fin rygg, kraftiga ben och tassar. Rör sig med fin resning och bra steg. Bra kontakt med föraren.



Med Baby leker jag för stunden att hon ska stå i en hink. Vi har börjat med en banankartong som så småningom har krympt och blivit halv. Snart dags för hinken, men jag vill gärna få upp tempot lite på det först! Baby är så lurig att träna, hon tänker jättemycket och om belöningen uteblir för att få ett "bättre" försök så ger hon hellre upp. Istället satsar jag på riktig kvalitetsbelöning när hon gör det riktigt bra och lite snålbelöning när det är halvbra. Huga, så segt det kan vara ibland! Jag ser det som kvalitetstid iallafall, värdefull tid för vår relation och för Baby att känna sig uppmärksammad och få lite utmaningar.


I lördags var det också agilitytävling i Linköping. Jag gillar att tävla där, de har stora härliga och rejält inhägnade hagar så jag kan släppa Iss att springa lite innan loppen. Han måste verkligen få göra det, annars är det helt bortkastad tid att tävla! Första loppet var en repris från i somras då han skyggade från allt och inte vågade springa alls... Inför andra loppet kom jag till en insikt. Kanske speakerns röst har någonting med saken att göra? Jag bad speakern vara tyst under loppet och Iss var inte alls lika skärrad! Jag hade en fin plan om att ta kontakt innan jag skickade in i slalom men istället för att ta kontakt så tappade jag Issen in i spökenas värld. Resultatet blev, som vanligt, missad start i slalom. Jag bestämde mig för att bara köra vidare och lyckades fantastiskt bra med en svår passage där de allra flesta ekipagen gick bet. Det känns skönt att vi har en handling som håller! Efter loppet fick vi så fint stöd från kompisar från läktaren. Sånt betyder mycket! Summa sumarum är jag otroligt nöjd med detta lopp, Iss var med mig hela tiden förutom slalomet, han tolkade min handling som väntat och jobbade fint. Han har mycket mer att ge, fartmässigt, men jag föredrar det lite lugnare och mer sansade tempot ett tag framöver. När han blir säkrare på banorna kan jag pressa honom på ett annat sätt!

Den här veckan har jag haft som mål att hitta bra sätt att belöna mig själv. Kollade mycket på nätet men de allra flesta sätten jag hittade var att shoppa eller äta och jag tycker inte att något av de alternativen är hållbara om jag ska motivera mig själv dagligen! Ett annat tips jag läst om är att man berömmer sig själv muntligt. Funkar det för er? Jag har svårt att ta åt mig när jag säger "Det här gjorde jag bra!". Det är klart det kan kännas bra, men inte tillräckligt för att det ska vara värt att kämpa för. Däremot har jag insett att jag är ganska lat av mig. En bra motivation, när jag har kommit hem från jobbet, har sett ut såhär: "Om jag tränar dessa fem övningar med hundarna får jag sätta mig och kolla på tv sen". Har funkat ypperligt, speciellt om det är ett lockande program inom en snar framtid! Det, och andra ta-hand-om-mig-själv-saker som ett varmt bad eller en kopp varmt te, ligger numera högst på listan över positiva förstärkare i träningen av Malle.

Som en summering av veckan kan sägas att det har varit en lugn vecka med ett intensivt slut (för hundarna alltså; för mig har det varit en intensiv arbetsvecka med ett intensivt hundslut...). Utvecklingen har gått fint fram trots mindre ambitiös träning, då jag tycker mig se stora framsteg i min egen arbetsattityd och motivationsträning. Bara att jobba vidare!