Vecka 1; Kyla!

Vilken fantastisk vecka vi har haft! Temperaturen har legat mellan femton och tjugofem minusgrader och hundarna bara njuter just nu. Vi har kört drag tre gånger och jag har varit sugen på många fler men har medvetet tagit det lite lugnare då Iss varit öm i en muskel. De jobbar fint nu, det märks att det är den perfekta arbetstemperaturen för dem. När Baby då och då får en extra kick och börjar dra, då jobbar Issen på som ett ånglok med full fart. Det ska bli så otroligt roligt nästa år då jag kan börja köra på allvar med Diva. Hon och Iss kommer komplettera varandra väldigt bra, Iss är väldigt disciplinerad och lydig medan Diva har en jäkla springskalle och är väldigt orädd. Längtar!


Apropå Diva så har hon haft sin dragdebut den här veckan! Lilltjejen har ju aldrig haft något problem med att dra under promenader och annat och inte heller nu när vi provade. Det var roligt med neckline tyckte hon, den kunde man hålla i munnen medan man sprang. Efter en liten stund släppte hon och koncentrerade sig på att springa istället. Hon är ruskigt stark, det blir två traktorer jag har att köra med till hösten! Bäst att spänna bromsarna... Idag har vi kört hennes andra runda, ett varv runt grannkvarteren. Vi passerade fotgängare och lekande barn men Iss fixade det givetvis och Diva släppte intresset snabbt för att fortsätta springa. Det blir att köra någon runda då och då under vintern för att ha roligt och att hon får springa av sig!


I torsdags åkte jag och kollade på en av två aktuella bilar att köpa. Den var kanonfin så det var inte svårt att bestämma sig! Mitt största krav var att det skulle vara en miljövänlig bil och detta är en gasbil som är det mest miljövänliga som finns. Skåpet ska inredas med fyra burar och plats för packning så det ska gå så lätt som möjligt att åka runt på allehanda äventyr!


Av alla Östergötlands vinterveckor valde Diva att flytta ut nu, när den allra kallaste inträffade. Plötsligt gick hon och lade sig i hundkojan istället för att komma in efter kvälls-kissningen. Hon har ju bara sovit inne tidigare men har trots det en tjock och tät päls som verkar ha hållt henne varm dessa kalla nätter. Ibland har Baby varit sällskap i kojan och ibland har hon sovit själv. Hos oss får hundarna välja om de vill sova inne i lägenheten eller ute i hundgården (det vill säga på altanen). De skäller eller krafsar när de vill att vi öppnar dörren. Så nu har Diva börjat sova ute istället för inne, som ett tecken på att hon mognar och blir mer självständig. Ett annat tecken är att hon numera inte längre går att ha lös. Hon kommer inte ikapp rådjuren än, men efter ett par tappra försök kan jag bara konstatera att hennes fria liv numera är över...


Den här veckan har lydnadsträningen haft följande innehåll: Bakdelskontroll, Utgångsställning, Sitt, Fokus och Bli. Det har varit intensiv träning och en lärorik vecka. Å ena sidan har jag sett stora framsteg och å andra sidan har jag fått stora utmaningar. Det är intressant hur man får lära känna sig själv genom att träna hundar. Hur motiverar jag mig själv att träna när det går segt? När jag ser framsteg går träningen som en dans, men ibland står det still och ibland backar man till och med i träningen. Hur hanterar jag det? Jag märker att svårigheterna har upptagit en överdrivet stor del av min tankeverksamhet den här veckan. Inte på ett problemlösande sätt utan snarare att jag bekymrat mig. Det hade förmodligen gått mycket lättare om jag istället fokuserat på de områden där vi fick omedelbara framsteg. Jag förstärker ju de beteenden som jag vill ha hos hundarna, men hur förstärker jag det beteende jag vill ha hos mig själv? Hur håller jag kämparglöden uppe när det går i motvind? I klickerträning jobbar man med att belöningarna ska komma tätt och det med små steg ska bli större och större utmaningar. På så sätt håller man uppe hundens arbetslust och glöd. Jag behöver hitta ett sätt att höja mina krav på mig själv mer stegvis. Förmodligen sätter jag för höga krav för snabbt och får därför väldigt få anledningar att belöna mig själv. Då tryter arbetslusten. Hmm, ja, tankeverksamheten fortsätter... Ps. Hur belönar man sig själv egentligen?!


Jag började en spårträning med Diva vid årsskiftet. Det är blandade bud om att gå spår i snö, en del buar och en del bäar. Vi gick några spår med fint resultat, Diva är het men jobbar långsamt eftersom jag använder en sådan metod. Allt var bra till jag provade göra en meters godisuppehåll. När det inte var godis i varje fotspår, lyfte Diva blicken och tog sats mot spårslutet. No good! Jag blev kluven, frågade om tips på Klickerforum men blev inte nåt värst klokare på hur jag ska hantera detta. Jag valde att ta uppehåll från spåret och avvakta till snön smälter. Känner jag Östergötland rätt, lär det inte dröja alltför länge och när vi då tränar spår vet jag med säkerhet att hon inte går på synintryck.

Som en summering av veckan kan jag säga att det har varit en mentalt tuff vecka. Jag har fått kämpa med att hålla glöden uppe samtidigt som jag varit trött och sliten. Jag har fått grubbla över hur jag ska hantera motgångar och analysera mig själv ordentligt - på gott och ont. Det är inte bara hundträning som pågår här hemma om dagarna. Det är även i högsta grad personlig utveckling!