lördag 20 februari 2010

Vecka 7; Stora handikappveckan...

Vi hade konsert på jobbet i lördags och det har ju en tendens att bli en hel del bära en sådan dag. Inget mer med det just då. Men på måndag eftermiddag började det värka i ryggen och på tisdag morgon var jag näst intill orörlig... Aj, aj, aj! Ni som har haft ont i ryggen vet hur det är. Jag kan säga att jag inte hade någon aning fram till denna dag. Värktabletter gjorde mig rörlig men hjälpte inte helt och hållet. Till slut blev det akut tid hos naprapaten. Han visade sig vara en trevlig prick som har en sheltie och det var givetvis hundar vi pratade om hela behandlingen. Ända till han plötsligt började banka på mig! Sa#$%n så ont det gjorde! Knak hit och dit, sedan vrida och vända. När jag reste mig var värken plötsligt borta! Fick tips om bra tabletter som fixar det sista lilla onda och de äter jag än idag. Tack Jonnie!!!

Att ha ont i ryggen är något av det värsta jag haft! Jag lovade mig själv att aldrig förringa personer med ryggvärk och ännu viktigare; att aldrig mer missa att ge Baby medicin! Inte konstigt att hon väcker mig ibland när jag har glömt... Aja, baja, matte!

Det har blivit en plågsam vecka för hundarna. Provade cykla men cykeln föll helt och hållet samman. Sadeln lossnade... Så samtidigt som jag servade mig hos naprapaten, servades cykeln på verkstaden. Får tillbaka den nästa torsdag. Därmed har hundarna knappt fått springa av sig alls den här veckan!

Värst är det nog för Issen. Han har en helt annan aktivitetsnivå än både Baby och Diva och reagerar snabbt på om han inte får arbeta. Med en handikappad matte och en trasig cykel har det inte blivit mycket varken motion eller hjärngympa. Jag hade nästan glömt bort hur Issen var förut... Har inte alls tänkt på vad den regelbundna klickerträningen haft för effekt på honom. Han har varit lugnare till vardags och mycket mindre allmänt frustrerad. Nu kom allt tillbaka. Plötsligt har han inte kunnat gå i koppel längre och jag har tagit honom på bar gärning med diverse saker i munnen. Däribland min telefon...

Iss har även blivit väldigt verbal på senaste. Mycket prat, pip och ylande protester. Jag har bestämt mig för att aldrig kompromissa med ljuden, att aldrig klicka eller förstärka när han låter. Det är jättegulligt men det finns gränser. Förmodligen har jag förstärkt i samband med pipen - bland annat när jag försökt klicka "tass" - och det har gett stark effekt. Så nu blir det nollförstärkning.

Det fortsätter snöa och jag fortsätter vägra tycka att det räcker. Som ni ser, syns inte staketet överhuvudtaget längre. Fårstängslet börjar bli skrämmande lågt på sina ställen... Jag skulle egentligen köra upp till Nornäs och SHAM-draget; rasmästerskapen i drag samt årsmöte för rasklubben. Syrran sade någonting om vädret och när jag kollade prognosen var det klass två stormvarning. Jag velade en bra stund innan jag bestämde mig för att inte åka upp. Det ställde till med en del problem och det värsta är nog att jag missar årsmötet - kändes mycket viktigt att delta på. Sist jag körde i snöstorm krockade vi och en lång rad av änglavakter gjorde att vi slutade oskadda. Livet är skört och jag vågar inte spela vågspel... Ingenting säger att vi kommer ha så tur nästa gång. Jag är glad att jag lever och det har jag tänkt göra ett tag till.

Träningsdagboken är tom för veckan. Jag har inte kunnat röra mig ordentlig, än mindre ha glädje att träna... Det har stått relativt still, alltså. Men jag har planer för nästa vecka! Detta ska vi jobba med: Kedja ihop ligg och sitt vackert med Diva (blir första riktiga kedjningen för mig, nervöst!), Utställningsstå/stadga med Diva, Utställningstrav med Diva, Stimuluskontroll på hoppstå med Issen (också nervöst, första riktiga kommandoträningen!), Träna position i platsligg med Issen och Diva + lägga på hakan i marken, Få Issen att sitta vackert. Baby ska få hög förväntan på att snurra och jobba vidare med att vända hinken. Puh!

Kommentera gärna! Enklast är att kommentera som "Namn/webadress". Det kan krångla på första försöket men brukar gå på andra!

måndag 15 februari 2010

Vecka 6; Timing-träning och utekul!


Det är ingen tvekan om vem som har tränat vem i veckan... Som jag har slitit! Jag måste säga att siberian husky är en väldigt tekniskt bra ras att klickerträna, de är lagom snabba i sina rörelser och är ganska stora så man lätt kan se. Men inte hjälpte väl det när jag skulle få Issen att lyfta tassen? För några veckor sedan klickade jag Diva att göra det. Tog ungefär fyra minuter så var beteendet bra. Nu var det Issens tur.

Lyckades väl få in ett och annat klick precis när han lättade tassen från marken. Men samtidigt lyckades han både pipa eller studsa upp.. Av alla klick har jag väl träffat max hälften. Ni kanske kan tänka er hur snabbt utvecklingen går då? Iss har fått jobba hårt på att erbjuda beteenden iallafall. Först vill jag ha ett studs, sedan en resning, sedan ett tasslyft, sedan en resning.... Suck!!!

Jag har faktiskt inte kommit längre än så. Men jag har fått en ruskigt bra timing-träning! Den största lärdomen har jag nog fått när det kommer till observeringen. För att kunna klicka när Issen lyfter tassen men inte baken och inte piper, har jag varit tvungen att titta på hela honom - inte bara tassen!

Baby har varit dålig på något sätt på senaste. Det är svårt att beskriva, en magkänsla bara. Små detaljer som jag vanligtvis inte reagerar på. Mer slö, vilat mer. Däremot har hon varit ovanligt pigg och busig ute och detsamma under träning. Hon är ju ingen ungdom längre men har ju inte kommit längre än till övre medelåldern. Det kan vara ryggen som spökar, det gör den ju i perioder. Det märks att hon snabbt blir trött då hon står på pilatesbollen eller hoppar i den djupa snön. Å andra sidan är hon i väldigt fin form nu, trots att hon till och med får lite energimat ibland. Jag märker att det stämmer som jag läst; att de förbränner mycket mer när de bor ute och det är kallt!

Cykeln har börjat gå sönder. Bromsarna tar sämre och sämre. Har provat köra en gång till med Diva och Iss, de var jätteduktiga men när Diva är med, måste jag sitta med bägge fötterna mot marken för att bromsa och det är knappt det går att få stopp ändå... Vill inte köra för snabbt när hon är så ung heller! Nej, cykeln måste definitivt in på lagning... Både bromsvajrar och växelvajrar blev ju rätt så tilltygade när vi kraschade häromveckan...

Jag har märkt den här veckan, att jag inte har pressat framstegen lika mycket som tidigare veckor. Märkte det faktiskt inte förrän jag kollade igenom filmerna från träningen. Det brister lite i min planering och jag har inte gjort något tydligt upplägg sedan jag började fokusera mer på förkunskaperna. Funderar på att sätta lite veckomål i bloggen varje vecka. Det kan motivera mig att jobba lite hårdare :) Märker förresten tydligt hur positivt jag påverkas av att leka med hundarna! Filmen ovan innehåller mycket lek på ett sätt som jag älskar! I början var det så svårt att ge allt i lek, jag var osäker på hur jag skulle leka med hundarna! Det är skönt att ha övevunnit den tveksamheten och det var egentligen inte svårare än att bara börja leka. När jag lever mig in i leken får jag adrenalinkick och glädjerus, det blir nästan beroendeframkallande! I onsdags var Diva oengagerad med leksakerna så det slutade med att jag greppade hennes nackskinn med tänderna och slet och drog till hon inte kunde motstå att kasta sig över mig :) Man har ju studerat proffsen; hundarna själva!

Det roligaste är att Baby rycks så med i leken. Jag har försökt många gånger men hon har varit väldigt svår att motivera i lek. Det har släppt totalt, kanske har något med fårskinnsleksaken att göra? Nu greppar hon i princip vad som helst och drar av full kraft!

Den här veckan har vart en lekens vecka. Cirkustrix och mycket bus har genomsyrat hela träningen. Det lyfter mig på något sätt. Om jag inte är motiverad att träna, kan vi alltid leka lite och så strömmar motivationen tillbaka! Så jag säger bara; Ut och lek med din hund!

Kommentera gärna! Enklast är att kommentera som "Namn/webadress". Det kan krångla på första försöket men brukar gå på andra!

söndag 7 februari 2010

Vecka 5; Stora planer på flera plan...

Jag får lite skrivkramp när jag ska sammanfatta den här veckan. Den har varit så emotionellt kaosartad för mig så hundarna har kommit i andra hand. Vi har kollat på hus ganska länge, jag och David. Var nästan på väg för ett år sedan, hittade ett mysigt hus strax utanför stan, men jag kände mig inte förberedd, inte mogen. David har ju inte körkort och det begränsar ju alternativen ganska rejält. Nu är han på gång och det verkar gå i en rasande fart. Plötsligt fanns det fler alternativ på boende - däribland ett litet rött hus med vita knutar i en avkrok utanför Motala.

Vi slog slag i saken och åkte ut och tittade på huset. Visst är det mycket att göra med det, men att vara där kändes verkligen som att vara Hemma. Sedan första visningen har vi diskuterat, undersökt, räknat och diskuterat igen. Det har varit tidskrävande, det är kanske ett av de största beslut vi kan ta i livet. Till slut bestämde vi oss iallafall för att lägga ett bud. Då satte krånglet igång. Banken slog bakut och ville inte låna ut tillräckligt mycket pengar. Det finns grundläggande problem med huset, som måste åtgärdas snarast och det innebär även att vi behöver låna upp och omvärdera huset. Men ingen bank tycktes ställa upp. Allt detta, hit och dit, har tagit så otroligt mycket energi... Ni som känner mig vet att om jag gör något, är det till 110%. "Ingen som köper hus har nog undersökt lika mycket som du", säger David och det är förmodligen sant. Hursomhelst är budet lagt, mäklaren går i god för höjt värde på huset och vi har en alierad på banken. Nu är det bara att vänta och se. Håll tummarna, snälla!

Allt detta krångel har gjort mig otroligt trött. Det är baksidan med att vara en allt-eller-inget-person. Den lilla tid och ork jag har haft, har jag använt till att göra klart de nya kriterie-planerna, som jag faktiskt blev ganska nöjd med! Lyckligtvis har hundarna varit tålmodiga med mig och nöjt sig med lite kel och gos i soffan och sängen. Klart vi har tränat lite, med betoning på lite. Mer miljöträning än nya-övningar träning har det blivit. Radikalast skillnad är det på Issen. Den energi som han får när vi klickertränar, övervinner de rädslor han har! Kanske det även har att göra med att jag numera är fullt närvarande i vår träning. Vi har tränat både mitt i Mjölby centrum och i ridhus under agilitytävling och bägge tillfällena har han presterat precis lika bra som hemma! Någonstans, långt där borta, tycker jag mig se en ljusning för herr Clint E.

Ett uppvaknande jag har fått denna vecka, bjöd Monika på under en morgonpromenad. Hon hade läst att man lätt tappar närminnet när man är stressad. Det gick upp ett ljus för mig, ett hopp. Kan det vara så, att om Issen lär sig någonting tillräckligt bra och under tillräckligt lång tid - så det blir djupinlärt - då kommer han även att klara av det i stressade situationer? Tanken gav mig som sagt ett välbehövt hopp. För trots att han är så jäkla duktig då och då, funderar jag ibland på att bara lägga ner agilityn. Kommer han någonsin komma till den nivån att han jobbar med mig genom hela loppen?

Ett till uppvaknande fick jag när jag stötte på boken Control Unleashed. Jag har bara läst lite vagt om den, men den verkar sätta huvudet på spiken med mina och Issens problem. Kolla bara här: "Learn how to turn stress to confidence and distraction to focus using methods that are 110% positive." Den är dyr att köpa så jag har ännu inte bestämt mig, men om den är så bra som den låter (ska läsa lite fler recensioner) så kommer jag att köpa den så småningom. Kanske kan bli omvälvande för vår utveckling? Hoppas det!

Började förresten med hopp-stå igår och det blev verkligen veckans höjdpunkt. Efter två pass erbjuder Iss hoppstå i skritt! För trav och galopp, se nästa vecka ;)

Jag har grubblat mycket över drag med Diva den här veckan. Hon är ju kanonduktig, drar som en galning men är helt ostyrbar. Planen var ju att köra henne med Issen och med hans hjälp lära henne höger och vänster samt passera frestande saker. Men vi körde fast! När Diva fick upp lite fart, strömmade adrenalinet totalt över och det har konstant slutat med att hon har hängt i nackskinnet på Issen. Jätterolig lek! tycker Diva, men inte jag och Issen. Fick rådet att sätta henne längre bak, så hon har sitt huvud i höjd med Issens sida. Sagt och gjort. Tyvärr hittade hon då den roliga lösningen att hon kunde bita honom i benen, i full fart mitt i draget. Issen har blivit mer och mer störd av att dra tillsammans med henne och jag förstår det.

Men så idag, tog jag till den tunga arsenalen. Riktigt lång lina till Issen och en rejält kort till Diva. På så sätt hamnade hon på tryggt avstånd bakom Iss. Han kunde galoppera på i lugn och ro där fram och hon har fått jobba på utan att kunna falla för sina impulser. Som pricken över i:et hade jag smort in Issens lina noggrannt med Tabasco. Diva är väldigt känslig för Tabasco-doft och smak, det är något av det värsta hon vet. På så sätt hade jag henne på tryggt avstånd från hänga-i-linan-attacker! Det fungerade kanonbra och vi körde en kilometer i full karetas :) Så nu har jag stora planer om en tabasco-väst till Issen, som han kan ha när jag ska lära Diva att springa jämte en annan hund utan att leka. Lyckligtvis är Issen helt obekymrad av doften!

Avslutningsvis, både här i bloggen och för veckan, vill jag bjuda på ett av våra mest högtidliga ögonblick. Det är från Vintercupen, där vi idag för första gången på tävling har gjort två felfria lopp!



Kommentera gärna! Enklast är att kommentera som "Namn/webadress". Det kan krångla på första försöket men brukar gå på andra!