Vecka 5; Stora planer på flera plan...

Jag får lite skrivkramp när jag ska sammanfatta den här veckan. Den har varit så emotionellt kaosartad för mig så hundarna har kommit i andra hand. Vi har kollat på hus ganska länge, jag och David. Var nästan på väg för ett år sedan, hittade ett mysigt hus strax utanför stan, men jag kände mig inte förberedd, inte mogen. David har ju inte körkort och det begränsar ju alternativen ganska rejält. Nu är han på gång och det verkar gå i en rasande fart. Plötsligt fanns det fler alternativ på boende - däribland ett litet rött hus med vita knutar i en avkrok utanför Motala.

Vi slog slag i saken och åkte ut och tittade på huset. Visst är det mycket att göra med det, men att vara där kändes verkligen som att vara Hemma. Sedan första visningen har vi diskuterat, undersökt, räknat och diskuterat igen. Det har varit tidskrävande, det är kanske ett av de största beslut vi kan ta i livet. Till slut bestämde vi oss iallafall för att lägga ett bud. Då satte krånglet igång. Banken slog bakut och ville inte låna ut tillräckligt mycket pengar. Det finns grundläggande problem med huset, som måste åtgärdas snarast och det innebär även att vi behöver låna upp och omvärdera huset. Men ingen bank tycktes ställa upp. Allt detta, hit och dit, har tagit så otroligt mycket energi... Ni som känner mig vet att om jag gör något, är det till 110%. "Ingen som köper hus har nog undersökt lika mycket som du", säger David och det är förmodligen sant. Hursomhelst är budet lagt, mäklaren går i god för höjt värde på huset och vi har en alierad på banken. Nu är det bara att vänta och se. Håll tummarna, snälla!

Allt detta krångel har gjort mig otroligt trött. Det är baksidan med att vara en allt-eller-inget-person. Den lilla tid och ork jag har haft, har jag använt till att göra klart de nya kriterie-planerna, som jag faktiskt blev ganska nöjd med! Lyckligtvis har hundarna varit tålmodiga med mig och nöjt sig med lite kel och gos i soffan och sängen. Klart vi har tränat lite, med betoning på lite. Mer miljöträning än nya-övningar träning har det blivit. Radikalast skillnad är det på Issen. Den energi som han får när vi klickertränar, övervinner de rädslor han har! Kanske det även har att göra med att jag numera är fullt närvarande i vår träning. Vi har tränat både mitt i Mjölby centrum och i ridhus under agilitytävling och bägge tillfällena har han presterat precis lika bra som hemma! Någonstans, långt där borta, tycker jag mig se en ljusning för herr Clint E.

Ett uppvaknande jag har fått denna vecka, bjöd Monika på under en morgonpromenad. Hon hade läst att man lätt tappar närminnet när man är stressad. Det gick upp ett ljus för mig, ett hopp. Kan det vara så, att om Issen lär sig någonting tillräckligt bra och under tillräckligt lång tid - så det blir djupinlärt - då kommer han även att klara av det i stressade situationer? Tanken gav mig som sagt ett välbehövt hopp. För trots att han är så jäkla duktig då och då, funderar jag ibland på att bara lägga ner agilityn. Kommer han någonsin komma till den nivån att han jobbar med mig genom hela loppen?

Ett till uppvaknande fick jag när jag stötte på boken Control Unleashed. Jag har bara läst lite vagt om den, men den verkar sätta huvudet på spiken med mina och Issens problem. Kolla bara här: "Learn how to turn stress to confidence and distraction to focus using methods that are 110% positive." Den är dyr att köpa så jag har ännu inte bestämt mig, men om den är så bra som den låter (ska läsa lite fler recensioner) så kommer jag att köpa den så småningom. Kanske kan bli omvälvande för vår utveckling? Hoppas det!

Började förresten med hopp-stå igår och det blev verkligen veckans höjdpunkt. Efter två pass erbjuder Iss hoppstå i skritt! För trav och galopp, se nästa vecka ;)

Jag har grubblat mycket över drag med Diva den här veckan. Hon är ju kanonduktig, drar som en galning men är helt ostyrbar. Planen var ju att köra henne med Issen och med hans hjälp lära henne höger och vänster samt passera frestande saker. Men vi körde fast! När Diva fick upp lite fart, strömmade adrenalinet totalt över och det har konstant slutat med att hon har hängt i nackskinnet på Issen. Jätterolig lek! tycker Diva, men inte jag och Issen. Fick rådet att sätta henne längre bak, så hon har sitt huvud i höjd med Issens sida. Sagt och gjort. Tyvärr hittade hon då den roliga lösningen att hon kunde bita honom i benen, i full fart mitt i draget. Issen har blivit mer och mer störd av att dra tillsammans med henne och jag förstår det.

Men så idag, tog jag till den tunga arsenalen. Riktigt lång lina till Issen och en rejält kort till Diva. På så sätt hamnade hon på tryggt avstånd bakom Iss. Han kunde galoppera på i lugn och ro där fram och hon har fått jobba på utan att kunna falla för sina impulser. Som pricken över i:et hade jag smort in Issens lina noggrannt med Tabasco. Diva är väldigt känslig för Tabasco-doft och smak, det är något av det värsta hon vet. På så sätt hade jag henne på tryggt avstånd från hänga-i-linan-attacker! Det fungerade kanonbra och vi körde en kilometer i full karetas :) Så nu har jag stora planer om en tabasco-väst till Issen, som han kan ha när jag ska lära Diva att springa jämte en annan hund utan att leka. Lyckligtvis är Issen helt obekymrad av doften!

Avslutningsvis, både här i bloggen och för veckan, vill jag bjuda på ett av våra mest högtidliga ögonblick. Det är från Vintercupen, där vi idag för första gången på tävling har gjort två felfria lopp!



Kommentera gärna! Enklast är att kommentera som "Namn/webadress". Det kan krångla på första försöket men brukar gå på andra!