Vecka 7; Stora handikappveckan...

Vi hade konsert på jobbet i lördags och det har ju en tendens att bli en hel del bära en sådan dag. Inget mer med det just då. Men på måndag eftermiddag började det värka i ryggen och på tisdag morgon var jag näst intill orörlig... Aj, aj, aj! Ni som har haft ont i ryggen vet hur det är. Jag kan säga att jag inte hade någon aning fram till denna dag. Värktabletter gjorde mig rörlig men hjälpte inte helt och hållet. Till slut blev det akut tid hos naprapaten. Han visade sig vara en trevlig prick som har en sheltie och det var givetvis hundar vi pratade om hela behandlingen. Ända till han plötsligt började banka på mig! Sa#$%n så ont det gjorde! Knak hit och dit, sedan vrida och vända. När jag reste mig var värken plötsligt borta! Fick tips om bra tabletter som fixar det sista lilla onda och de äter jag än idag. Tack Jonnie!!!

Att ha ont i ryggen är något av det värsta jag haft! Jag lovade mig själv att aldrig förringa personer med ryggvärk och ännu viktigare; att aldrig mer missa att ge Baby medicin! Inte konstigt att hon väcker mig ibland när jag har glömt... Aja, baja, matte!

Det har blivit en plågsam vecka för hundarna. Provade cykla men cykeln föll helt och hållet samman. Sadeln lossnade... Så samtidigt som jag servade mig hos naprapaten, servades cykeln på verkstaden. Får tillbaka den nästa torsdag. Därmed har hundarna knappt fått springa av sig alls den här veckan!

Värst är det nog för Issen. Han har en helt annan aktivitetsnivå än både Baby och Diva och reagerar snabbt på om han inte får arbeta. Med en handikappad matte och en trasig cykel har det inte blivit mycket varken motion eller hjärngympa. Jag hade nästan glömt bort hur Issen var förut... Har inte alls tänkt på vad den regelbundna klickerträningen haft för effekt på honom. Han har varit lugnare till vardags och mycket mindre allmänt frustrerad. Nu kom allt tillbaka. Plötsligt har han inte kunnat gå i koppel längre och jag har tagit honom på bar gärning med diverse saker i munnen. Däribland min telefon...

Iss har även blivit väldigt verbal på senaste. Mycket prat, pip och ylande protester. Jag har bestämt mig för att aldrig kompromissa med ljuden, att aldrig klicka eller förstärka när han låter. Det är jättegulligt men det finns gränser. Förmodligen har jag förstärkt i samband med pipen - bland annat när jag försökt klicka "tass" - och det har gett stark effekt. Så nu blir det nollförstärkning.

Det fortsätter snöa och jag fortsätter vägra tycka att det räcker. Som ni ser, syns inte staketet överhuvudtaget längre. Fårstängslet börjar bli skrämmande lågt på sina ställen... Jag skulle egentligen köra upp till Nornäs och SHAM-draget; rasmästerskapen i drag samt årsmöte för rasklubben. Syrran sade någonting om vädret och när jag kollade prognosen var det klass två stormvarning. Jag velade en bra stund innan jag bestämde mig för att inte åka upp. Det ställde till med en del problem och det värsta är nog att jag missar årsmötet - kändes mycket viktigt att delta på. Sist jag körde i snöstorm krockade vi och en lång rad av änglavakter gjorde att vi slutade oskadda. Livet är skört och jag vågar inte spela vågspel... Ingenting säger att vi kommer ha så tur nästa gång. Jag är glad att jag lever och det har jag tänkt göra ett tag till.

Träningsdagboken är tom för veckan. Jag har inte kunnat röra mig ordentlig, än mindre ha glädje att träna... Det har stått relativt still, alltså. Men jag har planer för nästa vecka! Detta ska vi jobba med: Kedja ihop ligg och sitt vackert med Diva (blir första riktiga kedjningen för mig, nervöst!), Utställningsstå/stadga med Diva, Utställningstrav med Diva, Stimuluskontroll på hoppstå med Issen (också nervöst, första riktiga kommandoträningen!), Träna position i platsligg med Issen och Diva + lägga på hakan i marken, Få Issen att sitta vackert. Baby ska få hög förväntan på att snurra och jobba vidare med att vända hinken. Puh!

Kommentera gärna! Enklast är att kommentera som "Namn/webadress". Det kan krångla på första försöket men brukar gå på andra!