söndag 2 maj 2010

Vecka 17; Värmen knackar på...

dVi fortsätter att köra så ofta det går, men sommaren närmar sig oundvikligen... Ett par mornar har det varit för varmt att köra och temperaturen fortsätter stiga. Vi tar många pauser och hundarna får gå ner i diket och dricka och svalka av sig. Jag behöver bara säga "dricka" så dyker de ner i diket med en gång, det märks att det är en efterlängtad nedkylning. Med lite extra lerinpackning håller kylan kanske lite längre, tycker Diva...

Hon sköter sig bra nu när vi drar, lillskruttan. Lekandet är nästan helt borta, bara litegrann i början när hon är extra uppspelt. Resten av turerna jobbar hon på för fullt, i uppförsbackarna slackar Iss efter så jag hjälper henne lite för att hon ska få hålla tempot. Det är hundra procent galopp som gäller, jag vet inte om det är vanligt bland unghundar att de inte travar så mycket eller om Diva bara är en galoppör...? Hon har ännu ett ganska kort travsteg och hon har inte tidigare velat tänja ut bakbenen riktigt efter dragrundorna, men jag ser framsteg varje gång.

Issens stretching har lett till att han fått ett mycket mer balanserat rörelsemönster och stärker musklerna på rätt sätt. Det är intressant att se hur ett ganska ineffektivt rörelsemönster kan förändras genom att tänja på rätt muskler! Han har numera en lång och avslappnad trav. Tidigare vred han knäna inåt i traven och hade väldigt korta "biceps" (vet inte hur jag ska beskriva det bättre!) vilket gjorde att han inte kunde sträcka ut frambenen ordentligt.

Apropå Issen så har vi haft besök av Davids pappa i helgen. Han är en av Issens absoluta favorit-farbröder! Jag misstänker att det delvis beror på att han aldrig kan motstå en bedjande tass ;) Det är också roligt att se hur Issen söker sig till honom, vill gärna ligga på en fot eller sitta jämte. Det händer sällan att Issen tyr sig till en man på det sättet.

I övrigt så är Issen fortfarande instabil. Jag har medvetet undvikit att ta med honom till sociala sammanhang, utan han får vara hemma och känna rutinerna och vänja sig i lugn och ro. Däremot är det skönt att jag sällan är orolig för hans beteende längre! Förut fick jag väldiga adrenalinpådrag, oro, rädsla med mer när han betedde sig dumt. Numera ligger jag alltid steget före. Jag vet exakt vad han kommer att göra och exakt när. De små signalerna han ger, sätter automatiskt igång mitt sätt att hantera det! Iss är en sådan hund som jag aldrig skulle lämna till någon annan en längre stund. Både för hans egen, och för andras skull. Det är också en av de största anledningarna till att jag inte utökar flocken. Han är en joker som alltid kommer att vara ett orosmoment. När man har många hundar fungerar inte det.

Jag var på studiebesök på en lydnadstävling häromdagen och det ledde till insikter. Jag är uppenbarligen (som vanligt) alldeles för ambitiös i träningen... Jösses vilka fria följ de hade! Den ena hunden stod stilla på planen och luktade i backen medan föraren gick, den andra gick en meter bakom men passerade sedan föraren - med ett koppelryck som följd - när det var halt som gällde. Hmm och jag går runt och tycker att Iss går två centimeter för långt fram eller fem grader vinkel ut med baken... Det kanske inte blir alltför svårt med LP1 iallafall då...!

Idag har vi spenderat lite tid på ängen, Baby och jag. Hon fick tassa runt och jaga möss en bra stund. Det är en av hennes favoritsysselsättningar! Hon står länge och lyssnar, så plötsligt studsar hon iväg i ett rävskutt. Ner med nosen i marken, långa djupa andetag och spetsade öron. Så sätter hon igång och gräva! Nosa...och gräva. Nosa...och gräva. Om hon fick skulle hon nog stå där och jaga små möss jämt!

Baby har följt med på våra dragturer och varit igång rejält nu på sistone. Idag när jag kammade henne lite, kände jag plötsligt att hon har fått frambensmuskulatur! Hon har, under en längre period, varit väldigt tunn kring frambenen. Det är så lätt att vrida sig eller skada sig på annat sätt när musklerna är för tunna så jag har försökt jobba på det. Och nu, äntligen, börjar det ge resultat! På den tiden vi körde agility var ju Baby väldigt muskulös men det är svårt att hitta liknande aktivitet som inte belastar ryggen för mycket. Nu har jag hittat lite backar här och där i området, så det blir lite mer backträning framöver. Jag har också börjat kasta boll åt henne. Explosiv träning skapar större muskler! Det sägs ju att man inte ska kasta boll regelbundet åt hundar, för deras stressnivå höjs så pass mycket och kan bli kronisk. Nu är det ju så att Baby har en extremt låg stressnivå, så min evil plan är att hon ska få lite mer stresshormoner i kroppen och därmed också bli piggare!

Diva har, till skillnad från de andra, äntligen fått en riktigt händelserik vecka! På grund av kennelhostan har hundarna varit mer eller mindre isolerade från omvärlden i över två månader. Det är en känslig period för Diva eftersom hon är tonåring och fortfarande behöver mycket social träning. Så nu tog vi chansen att socialisera lite! Först var vi på majbrasa i Nykyrka. Där fanns det mängder av barn som blev jätteförtjusta i Diva och ville kela massor. Diva stod stilla och skötte sig jättebra medan även de osäkra barnen klappade försiktigt. När någon ställde sig framför henne fick de massor med pussar! Det var nästan som att hon lugnade sig när hon märkte att barnen var så ivriga. Annars brukar hon ju vara som en studsboll till höger och vänster!

Nästa projekt var hunddag på brukshundklubben. Det var utställning och diverse andra aktiviteter. Diva hälsade på några hundar och ville busa, avvisade artigt när hannarna ville uppvakta lite för mycket och lade sig lekfullt ned på rygg när de osäkra hundarna inte vågade komma fram. Vi tränade lite på att springa utställningstrav och ställa upp. Inte hade hon glömt! Det var en händelserik och rolig upplevelse.

Sist, men inte minst, fick hon följa med på marknad. Det fanns så mycket spännande där! Korv, rökt kött, hundgodis och så massor av hundar förståss! Det märks att lilla gumman börjar bli vuxen nu, för vi kunde passera flera hundar utan att hon knappt brydde sig. Hon gick snällt förbi, även små skällande terriers. Det mest intressanta var ändå att det var lerduveskytte alldeles intill. Det small rätt så ofta och rätt så högt. Diva visade inga tecken på att vara berörd, utan traskade på som vanligt. Då kan vi bocka av det på listan över "saker vi ska klara för att kunna tävla bruks!" :)

Det som var mest spännande på marknaden var nog ändå kaninutställningen. Oj, så roligt det var! Tyckte Diva, alltså. Om vi tyckte det såg gott ut med våffelstånd, kan ni ju tänka er vad Diva tyckte om kaninutställningen. Massor av burar med kaniner av alla färger och former! Hon hade nog inte haft någonting emot att beställa en eller två stycken att ta med sig hem, hehe...

När vi skulle gå från marknaden passade vi också på att hälsa på en shettis som stod i en hage. Det är första gången Diva träffar en häst på nära håll! Den var nyfiken och kom fram för att lukta. Passande nog, var det gunnebo-stängsel till hagen så jag behövde inte bekymra mig för några bett. Från Diva, alltså. De luktade på varandra, Diva stelnade till lite men försökte sedan bjuda in till lek!!! Haha, det var en rolig syn! Jag skulle gilla om hon vänjer sig vid hästar för vi har många här i trakten och rätt som det är, kommer vi möta någon när vi är ute och drar.

Nu är vi inne i maj och ännu en vecka vår är avklarad. Snart kommer sommaren.... Jag har längtat efter den, nu när det har varit mörka tråkiga dagar, men när solen ligger på tycker jag nästan det blir för varmt. Redan nu. Hundarna är förståss överens om det. De ligger på taken på kojorna och ser ut som att de solar. Det går inte att träna drag i många dagar till nu. Jag har måttat upp så vi kan sätta staket snart och hoppas att vi får tid till det innan för mycket sommar kommer. Någonstans behöver hundarna göra av med den överskottsenergi som lagras när de vilar! Jag föredrar att de springer runt i trädgården lite, framför att saker och ting inne i huset "går sönder"... Nä, det ska nog trots allt bli skönt med lite sommar. Vi kan ju alltid gå ner till sjön och bada :)

Kram!


Bookmark and Share


Kommentera gärna! Enklast är att kommentera som "Namn/webadress". Det kan krångla på första försöket men brukar gå på andra!

6 kommentarer:

  1. Hallo, känner igen det där med tonåringen...Kiwi har haft sitt första löp nu och har väl varit rätt så hormonell, hon som har gillat allt och alla är plötsligt osäker när vi möter främmande hundar och barn och visar det då genom att resa ragg och muffra...har ägnat dagen åt att låta henne prata med grannens barnbarn, det går bättre iaf. Funderar över om det bästa är att träna mer social träning eller ta det lite lugnt med henne tills hormonerna har stabiliserat sig lite..vad tror du?

    Kram Sofie

    SvaraRadera
  2. Hej :) Ja det är ju en balansgång såklart! Jag försöker socialisera under kontrollerade former så att upplevelserna blir positiva. Sen så har det hänt ibland att Diva blivit osäker på andra hundar. Jag pressar henne aldrig då, utan går vidare som om inget har hänt. Det känns som att det mesta av den perioden redan är över, så det ebbar nog ut ganska snabbt om man inte gör någon stor grej av det!

    SvaraRadera
  3. Åter igen måste jag ju säga att Diva är en skönhet!! Även med lera långt upp på benen!!
    Vad skönt att hon är så duktigt och bra miljötränad :)
    Jag ska börja lite med minstingen som är ett socialt monster som rusar fram till alla!!
    Skönt att du kommit igång med bloggandet igen :D
    Kramen

    SvaraRadera
  4. Grattis till huset! Måste vara underbart att ha så nära till all underbar natur. Härligt att se Baby jaga möss på ängen! Vilken lycka!:)

    SvaraRadera
  5. Hej!
    Vad kul att hitta din blogg!
    Det var länge sedan vi sågs! Är allt bra med dig?

    SvaraRadera
  6. Det går bra med Nilla!
    Vi tränar tyvärr inte så mycket agility längre. Hon blev så fruktansvärt stressad av träning (med andra hundar) och tävling, så jag bestämde att vi skulle sluta med det. Bland annat så kliar hon sig jättemycket efter stress, så sista gången vi var och tävlade så kliade hon sig i en vecka efteråt och rev upp stora sår. Jag vill inte utsätta henne för det så det är därför vi inte syns ute längre.
    Däremot har vi underbara promenader där vi leker lite freestyle inspirerat, och då är hon helt fantastiskt att jobba med. Jag känner mig verkligen beundrad och dyrkad. Det finns en liten film i min blogg (filmad förra helgen).
    Kul med huset!!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.