Vecka 25 & 26; Vidare shaping och burlekar...

Vem ska få benet? Vi plågas av värmen och tar vara på de svala mornarna och kvällarna för att orka röra på oss. Egentligen är det väl dags att börja med simträningen nu, men jag vågar inte riktigt ta med hundarna ned till vattnet eftersom det var där Diva fick problem med ögat. Snart blir det dock oundvikligt, det går inte att vila hur länge som helst om man är husky.

Desto mer aktivering och mental träning blir det. Midsommarhelgen spenderade jag och Issen i Fjugesta hos Klickerklok. Den här gången var det Thomas som höll i kursen, under rubriken "Grundkurs för tävlingshunden". Kursen var ganska lik den vi var och tittade på i Mjölby i januari. Det var Fanny som höll den och den var otroligt givande. Mycket av det jag har med mig i träningen idag kommer från den kursen och den ledde till många genombrott.



Grundkursen fokuserade mycket på lek och shaping, helt enligt mitt tycke! Jag har, som tidigare nämnt, vissa problem med leken. Dels behöver jag komma vidare och utveckla den och dels behöver jag hitta en egen nivå där jag inte blir så fysiskt uppstressad (jag får verkligen 200 i puls och blir helt slut av en liten stund) av den. Det var väldigt intressant, för de andra ekipagen var så olika och vi fick se lösningar för var och en. Det gav mig många nya inputs.

Till exempel så behåller Diva gärna leksaken för sig själv. Jag har filmat och baklängeskedjat detta lite i tidigare inlägg, men har svårt att få ordentligt tempo på det. En bra lösning är att pendla mellan två leksaker, så att hunden får en leksak i belöning för att lämna den andra leksaken. Helst ska belönings-leksaken vara ännu roligare än den som ska lämnas. Jag har hittat en bra balans mellan får-dummyn och en ny leksak jag köpte; en pälsring med en liten boll i. Det tog inte länge förrän Diva fattade tycke för avlämningen och gladeligen bytte leksak fram och tillbaka.

Jag har också upplevt att vi sitter fast lite i vårt kampande. Diva drar jämnt och fint, men tar inte i av alla krafter - något som jag gärna skulle vilja att hon gjorde. Senaste veckan har jag låtit henne "stjäla" leksaken då och då, blandat med lite lugn sittande kamplek, och någonstans har det lossnat. Hon har gett sig in i leken med full kraft och verkligen dragit i leksakerna med varenda muskel i kroppen! Jättekul!!

När jag studerade hur de andra ekipagen lekte, fick jag lite nya inputs hur jag kan variera leken. Med detta i bagaget har jag lyckats liva upp leken med Iss rejält! Han kampar numera även om jag rör vid honom, puttar och buffar, drar honom framåt och verkligen försöker få loss leksaken. Han tar i så han nästan drar med mig på kuppen (och jag spelar givetvis med och låter honom vinna)!

För att återigen diskutera lite kring värdet av lek så måste jag säga att jag tror knappt jag kommit någonstans med vår träning om jag inte haft leken. Även om det i början, och även nuförtiden då och då, bara handlade om några få sekunders jagande efter en godis, så ger det ett värdefullt luftrum i träningen. Genom att varva träningen med lek, hålls tempot och intensiteten på träningen hög. Det ger en möjlighet att plocka upp nytt godis, flytta på föremål och annat utan att få en lång tråkig paus som släcker träningsglöden - speciellt värdefullt på hundar som har svårt att få hög intensitet eller lätt tappar sugen.

Leken kan variera väldigt mycket från person till person, från hund till hund. Jag tycker det allra viktigaste är att leken är rolig för bägge parter, att den är prestigelös men har vissa grundläggande regler. Och att den både från början, under tiden och i avslutningen är helt befriad från konflikter. Bäst är nog lek som är på nära håll, kamplek, jaga handen, tass-bus och annat där man leker nära varandra som ett team.

Diva har hämtat tidningen och söker upp favoritpositionen... Genomgången av shaping var nyttig och väl behövlig för mig. Jag är ju som sagt inget stort fan av lockande utan vill shapea allt. Därmed inte sagt att jag lever som jag lär. Ojoj så nyttigt det var att vara på kurs! Jag kan dra några slutsatser av mina nya kunskaper om shaping. Dels att det är otroligt lätt att fastna i mönster och omedvetet hjälpa hunden när den jobbar. Hundar är experter på att läsa kroppsspråk och om du alltid vrider kroppen om hunden inte gjort något efter tio sekunder, kommer den snabbt att bli beroende av den vridningen.

Jag säger inte att det är lätt att shapea. Det krävs mycket mer av oss som förare. Dels måste vi tänka igenom hur vi bäst får fram ett beteende och dessutom också förmodligen tänka om igen flera gånger på vägen. Dels är vi människor extrema vanedjur och om vi inte ständigt tänker på det så hamnar vi i mönster som våra hundar snabbt blir beroende av. Dessutom måste vi ha bra timing och hela tiden öka kraven får att få en effektiv utveckling i träningen.

I gengäld är shapingen i det närmaste obegränsad. Eftersom att hunden själv har fått jobba fram beteendet, blir det ett väldigt säkert beteende. Belöningarna under utvecklingen gör att beteendet skapar väldigt positiva känslor hos hunden. Hunden vill gärna utföra det och är redan från början kapabel att utföra det helt på egen hand. Det är sedan lätt att stretcha tiden och lägga på störningar. Du kan också i själva processen se till att hunden utvecklar rätt attityd, rätt aktivitetsnivå (intensiv/lugn m.m.), rätt självständighet. I slutet lägger du på de muntliga och/eller visuella signaler som du vill koppla till beteendet. Ett kommando, en miljö, din egen kroppshållning eller annat. Shapingen är obegränsad på flera olika nivåer i träningen och ju mer kunskap och träning vi får, desto mer kan vi utnyttja denna träningsmetod.

Vi har shapeat ganska länge nu, men är fortfarande inne i en lärprocess. Under kursen fick vi två uppgifter; dels burlek (se längre ner i inlägget) och dels sidogående. I bägge fallen gjorde vi snabbt stora framsteg. Det var ett kvitto för mig, att jag börjar lära mig tankesättet kring shapeing och börjar få bra timing på klicken. Däremot har jag insett begränsningarna i att bara träna grundfärdigheter till lydnaden. Det är helt uppenbart att ju mer hunden har shapeat desto snabbare kan den hitta nya beteenden. Sedan Diva lärde sig sitta vackert, erbjuder hon frekvent tasslyft på en rad olika sätt, både liggande, sittande och stående. Utvecklandet av ett beteende, har gjort det lättare för henne att utveckla andra, liknande beteenden.



Diva övar framförgående. Så är det förmodligen med alla beteenden vi lär våra hundar. Det ena gör det lättare för det andra. Vi har jobbat mycket med grundfärdigheterna och det är det som Issen och Diva erbjuder när jag vill få fram nya beteenden. Men jag känner att vi är begränsade. Därför har jag bestämt mig för att shapea fram fler "skojbeteenden", dels för att vi ska få bättre shapingrutiner och dels för att nya beteenden i sig gör det lättare att få ännu fler. På den vägen var det när jag började shapea Diva att snurra ett varv. Det slutade med att vi hade börjat med framförgående! Hon vände sig självmant om och började gå. På bilderna är det första passet hon går framåt. Som ni ser är utmaningen härnäst att klicka upp hennes nos från marken och få fler steg åt gången.

Diva väntar förväntansfullt i buren... Det största genombrottet efter midsommarkursen var ändå burlekarna. Jag har sett dem nämnas i tidningsartiklar och googlat lite på det men aldrig riktigt fått grepp om vad det innebär. Nu, gott folk, kan jag meddela att det är inget mindre än att lära hundarna älska att vara i bur! Jag har tidigare frågat mig varför det är så stor grej, men satt i sitt sammanhang är det verkligen en av grundstenarna i klickerträning. Lite kort beskrivet så shapear man in hunden i buren gång på gång så hunden till slut bara längtar efter att springa in i buren. Samtidigt jobbar man med omvänt lockande så hunden älskar att stanna i buren. Summan av det hela är en hund som gladeligen rusar till buren på kommando (och än så länge även utan kommando!).

Direkt som jag hade shapeat in Issen i buren så förstod jag omfattningen av burleken. Jag är (tyvärr) inte den som sitter och antecknar efter varje träningspass, noggrannt håller reda på utvecklingen och höjer kraven för varje pass. Många gånger kommer jag på mig själv med att stå och stampa på samma ställe av gammal vana. Jag tappar också tempo i träningen när jag måste ta hunden i halsband, sätta fast den i ett tråkigt koppel och hämta nästa innan jag kan fortsätta. Varje kort pass slutar med en tråkig upplevelse för hundarna och varje pass börjar med en stressreaktion på att få komma lös.

Med burlekarna blev plötsligt allt så enkelt... Jag kan gå ut och ställa mig i rätt position, ordna klart med godis, klicker och leksak. Jag kan förbereda så allt blir exakt som jag vill ha det och sedan bara kalla på hunden. Vi tränar några omgångar klicker/lek/klicker/lek. När jag kört några omgångar säger jag bara "buren" så springer hunden gladeligen iväg och sätter sig i buren. Detsamma kan jag göra om jag känner att jag kört fast med något. Istället för att hunden plötsligt upplever sig få ett straff när jag greppar halsbandet och drar den till kopplet, så får den "äntligen" gå till buren! Jag kan fundera lite, tänka om och återigen kalla ut den för en ny omgång. Eller om godiset tar slut. Eller om jag behöver byta leksak. Eller om någon kommer och vill prata. Ett stort hämmande konfliktmoment är borta och istället har jag fått en möjlighet till regelbundna korta pauser för utvärdering och nya målsättningar!

Det känns som att byggstenarna i min hundträning börjar falla på plats och bli en effektiv helhet. Många frågetecken och generella problem som funnits, har fått sina lösningar på sistone. Det känns väldigt roligt att se tydliga resultat i hundarnas engagemang. Jag kommer definitivt fortsätta gå kurser regelbundet!

Ps. Jag hittade en film på hur man använder shapeing, lek och burlek för att få ett bra träningspass. Kolla gärna om ni är nyfikna! http://www.youtube.com/watch?v=XSYDNV7p3TM

Kommentera gärna! Enklast är att kommentera som "Namn/webadress". Det kan krångla på första försöket men brukar gå på andra försöket.