måndag 27 september 2010

Vecka 38; Njuta livet och börja dra

Jag lever numera i en orgie av bra dragvägar. Visst har jag sett att det finns mycket körvägar häromkring men först nu inser jag vidden av det. Det är verkligen ett oändligt rutnät av vägar att välja mellan! Vi har än så länge tre olika rundor på åtta kilometer, två på tolv och en på femton. Det är mjuka fina skogsvägar blandat med vanliga grusvägar. På flera ställen finns blöta diken eller sjöar att vattna i. Heaven on earth, alltså!

Hundarna har börjat få upp kondisen nu. Igår kväll höll Issen tempot och fick gå i led hela rundan. Vanligtvis får jag flytta bak honom efter fyra-fem kilometer. Det var roligt när hundarna spontant fattade galopp i en uppförbacke efter en mil. Då känns det att de älskar att dra och att de börjar komma i bättre form!

Baby får som vanligt hänga med och springa i spannet. Hon har varit öm i tassarna nu ett par gånger så hon springer med strumpor. Hon är inte speciellt förtjust i dem, men när vi väl kommit iväg så glömmer hon bort dem. Hon har väldigt känsliga tassar och får ofta små sår i kanterna av trampdynorna när vi kört på grus. Inget roligt att springa när man har ont! Så nu är det sockar som gäller.

måndag 20 september 2010

Vecka 36 & 37; Hälften shaping, hälften drag!

Det har varit två intensiva veckor på jobbet, de två som nu har passerat. Eller egentligen var det bara den första som var intensiv. Men efter en sådan vecka kommer alltid ett kölvatten som består av utmattning, sömnbrist och rubbningar i dagsrutinerna.

Mitt jobb är sådant. En period kan det vara extremt intensivt och en annan är det bara allmänt stressigt. I början var det svårt att jobba på det sättet, men efter ett tag hittade jag olika överlevnadsstrategier. Numera är det bara dessa superintensiva veckor som sätter mig ur balans och lyckligtvis inträffar de bara ett par gånger om året.

Det är en lurig väg att gå, det där. Jag vet att det är en lyx att älska sitt jobb, men det är verkligen en konst att hålla jobbet på en normal nivå och inte gå upp i molekyler av det. En bra beskrivning av dilemmat sägs i uttrycket "Att brinna utan att bränna ut sig". Jag att det är en balansgång som vi alltid måste hitta, i allt vi gör, oavsett om det är jobb, intressen eller andra engagemang. Det har sina baksidor, att älska det man gör. En av dem är att man lätt glömmer bort att ta hand om sig själv.

tisdag 7 september 2010

Vecka 34 & 35; Höga berg och djupa dalar...

Vilken underbar höst vi har fått! Kallt och vackert väder - en riktig drömårstid. Jag behöver inte längre hoppas på dragtemperaturer utan kan lugnt planera för träningen. Lydnad och spår glider lite till bakgrunden nu, till förmån för mer tankebefriade fysiska aktiviteter. Det är dags att byta säsong och samla ny energi!

Det händer alltid någonting med hundarna när graderna sjunker på hösten. Aktiviteten och förväntan stiger, de byter från att ligga inne i soffan till att ligga ute på trappen och njuta den friska luften. Det är nog bara en tidsfråga till de inte heller vill sova inne om nätterna. Tur vi har gott om kojor i hundgården!

Som sagt så tränar vi inte moment lika intensivt nu. Huset måste till viss del göras i ordning innan vintern och det tar sin tid. Jobbet har börjat på allvar med långa dagar och oregelbundna arbetstider. För att hålla minnet vid liv och få lite smått med träning även under vintern, har jag börjat åka ut till klubben på tisdagar. Oftast är det ett agilitygäng där men ibland även lydnadsfolk. Vi tränar en lite längre stund och ganska varierat med saker - jobbar igenom det mesta av de grunder vi har satt under sommaren.