lördag 30 april 2011

Diva är alltid Diva!

Sådär, då är första träffen på sök- och spårkursen avklarad! Det verkar bli en otroligt spännande och rolig kurs, inte minst för att det äntligen är Divas tur att få göra någonting roligt. Mia är verkligen en duktig instruktör och jag ser fram emot att gå många kurser hos henne.

Diva har alltid varit väldigt förtjust i att vädra sig till saker. Redan som liten valp kunde hon rusa ut i skogen och komma tillbaka med diverse spännande föremål - däribland min neckline som jag inte ens visste att jag tappat. När jag ville börja med brukset, fokuserade vi mycket på spår. Eftersom Diva redan var så förtjust i att söka, kändes det viktigt att även utveckla hennes spårförmåga innan vi fortsatte med sök för mycket. Numera känns det som shit the same, vi kan göra allt och det är inte så himla noga. Bara Diva har roligt!

Ja, och det hade hon nog. Precis som i spåret, tror jag det är viktigt att bygga upp en hög förväntan i det att faktiskt hitta någon ute i fält. Diva är rätt så intensiv tycker jag. Eller alltså, allt ska hända så himla snabbt. Hon hittade en människa och hejade ett ögonblick för att sedan jobba vidare på nya äventyr. Jag skulle vilja att hon tänkte mer som jag, att människan är det bästa målet att hitta! Det är himla svårt faktiskt. Det kräver ganska mycket av den som gömmer sig, att belöna en främmande hund på ett sådant sätt att den blir helt i belöningsextas!

Diva var intresserad av att söka människor. Och bajs. Och kiss. Och möss. Vi fick jobba lite med synretningar - fast i Divas fall blir det givetvis hörselretningar - för att fånga hennes intresse. Då gick det bättre. Med undantag för ett stopp i en godisgömma, gick hon faktiskt nästan rakt på figuranten i sista skicket. Jag tror nog att hon har rätt så bra koll på vart personen gömmer sig. Hon tycker bara att det finns lite annat spännande att göra på vägen. Vi behöver alltså ett slags motivationsarbete!

Jag tror det kan vara ganska roligt att vara figurant när Diva kommer. Man behöver ju liksom inte ligga och gömma sig direkt. Snarare stå helt öppet. När Diva kommer närmare, kan hon vara en halvmeter från figuranten utan att veta att den är där. Hon vet bara på vittringen att den är i närheten. Det är lite spännande på ett annorlunda sätt. Man kan ju själv se så mycket mer av hundens arbete!

Det var roligt att se Diva arbeta. Alla ambitioner och höga mål är borta, kvar finns bara lusten, kärnan i vår relation. Det spelar ingen roll om vi använder hjälper, lockar och pockar, frishapar eller vad som helst. Diva får jobba på och blir nöjd och glad. Jag behöver inte förutse och motarbeta problem, jag behöver inte gräva i detaljer.

Nu ska ni inte missförstå mig. Det är verkligen skitroligt att jobba med sånt också! Men jag tror även att alla som tränar hund med lite ambitioner, skulle tycka att det ibland vore roligt att gå någon enkel kurs och slippa tänka och bara glida med. Lite som draget. Bara åka och njuta!

Diva hittade figuranten alla tre gångerna. Det är liksom en bro som behöver byggas lite. Bara hon förstår att hon har någon att söka, så gör hon det rätt så effektivt. Det är lite av en utmaning detta. Ja, det är det säkert också med en seende hund. Hur talar jag om för Diva att "nu släpper jag dig på ett sök" och att vi inte är på promenad, rastning, hundlek eller annat? Jag kan inte hjälpa henne med mitt kroppspråk, med min blick eller min riktning. Hon ser inte om vi är vid ett hundfält, i en stadspark eller i en skogsglänta. Hon känner säkerligen av både ett och annat, men jag tror faktiskt att doftmässigt skiljer sig inte en vallad skogsglänta sig mycket från en brukshundklubb i allmänhet.

Jag behöver hitta en rutin! En rutin där Diva för det första förstår att det är sök vi ska träna. För det andra förstår i vilken riktning jag vill att hon ska jobba. Och för det tredje har en hög förväntan på att hitta någonting! Jag skulle vilja gå sökkurs typ hela sommaren :)

Ps. Du får jättegärna komma med tankar, frågor, idéer och förslag! Enklast är att kommentera som "Namn/webadress". Det kan krångla på första försöket men brukar gå på andra!

Sök- och spårkurs!

Långt innan Diva blev helt blind, anmälde jag oss till en sök- och spårkurs hos Mia Karlsson på Hundia i Mjölby. Min tanke har ju länge varit att jag vill tävla bruks med min lilla tjeja. Förra sommaren harvade vi på med spåret under lång tid men kom aldrig riktigt någonvart. Nu skulle träningen tas upp igen med hjälp av en instruktör!

Men så blev Diva blind. Hela världen kastades omkull, på många sätt. Jag hade glömt bort kursen, lyckligtvis - för då hade jag kanske avanmält oss. När Mia frågade om vi fortfarande skulle gå, tvekade jag. Men ganska snart förstod jag att Diva verkligen ville leva, ville leka, ville aktiveras. Så idag är det dags. Sök- och spårkurs för blinda hunden!

Ps. Du får jättegärna komma med tankar, frågor, idéer och förslag! Enklast är att kommentera som "Namn/webadress". Det kan krångla på första försöket men brukar gå på andra!

torsdag 21 april 2011

Våren är förändringarnas tid!

För mig är våren förändringarnas tid. Då och då, nu när tid infinner sig, pusslar jag på en ny hemsida. Men inte bara det. Jag funderar över bloggandet. Och det faktumet att jag funderar över det, betyder att en förändring förmodligen är på ingång. Så medan tankarna flyger och far, vågar jag mig på att sammanfatta våra senaste veckor med jättehärliga bilder som Emmeli Orrefjord har tagit. Tack för dem! Missa förresten inte rasbeskrivningen av Siberian Husky som hon har gjort i sin blogg. Länge sedan jag skrattade så mycket!

Kram så länge!

En härlig vinterdag med Diva






Långa fria följ med Issen














Bus med Diva








Tricks med Gunne






Och bus med Issen!










  Ps. Du får jättegärna komma med tankar, frågor, idéer och förslag! Enklast är att kommentera som "Namn/webadress". Det kan krångla på första försöket men brukar gå på andra!