Diva har alltid varit väldigt förtjust i att vädra sig till saker. Redan som liten valp kunde hon rusa ut i skogen och komma tillbaka med diverse spännande föremål - däribland min neckline som jag inte ens visste att jag tappat. När jag ville börja med brukset, fokuserade vi mycket på spår. Eftersom Diva redan var så förtjust i att söka, kändes det viktigt att även utveckla hennes spårförmåga innan vi fortsatte med sök för mycket. Numera känns det som shit the same, vi kan göra allt och det är inte så himla noga. Bara Diva har roligt!
Ja, och det hade hon nog. Precis som i spåret, tror jag det är viktigt att bygga upp en hög förväntan i det att faktiskt hitta någon ute i fält. Diva är rätt så intensiv tycker jag. Eller alltså, allt ska hända så himla snabbt. Hon hittade en människa och hejade ett ögonblick för att sedan jobba vidare på nya äventyr. Jag skulle vilja att hon tänkte mer som jag, att människan är det bästa målet att hitta! Det är himla svårt faktiskt. Det kräver ganska mycket av den som gömmer sig, att belöna en främmande hund på ett sådant sätt att den blir helt i belöningsextas!
Diva var intresserad av att söka människor. Och bajs. Och kiss. Och möss. Vi fick jobba lite med synretningar - fast i Divas fall blir det givetvis hörselretningar - för att fånga hennes intresse. Då gick det bättre. Med undantag för ett stopp i en godisgömma, gick hon faktiskt nästan rakt på figuranten i sista skicket. Jag tror nog att hon har rätt så bra koll på vart personen gömmer sig. Hon tycker bara att det finns lite annat spännande att göra på vägen. Vi behöver alltså ett slags motivationsarbete!
Jag tror det kan vara ganska roligt att vara figurant när Diva kommer. Man behöver ju liksom inte ligga och gömma sig direkt. Snarare stå helt öppet. När Diva kommer närmare, kan hon vara en halvmeter från figuranten utan att veta att den är där. Hon vet bara på vittringen att den är i närheten. Det är lite spännande på ett annorlunda sätt. Man kan ju själv se så mycket mer av hundens arbete!
Det var roligt att se Diva arbeta. Alla ambitioner och höga mål är borta, kvar finns bara lusten, kärnan i vår relation. Det spelar ingen roll om vi använder hjälper, lockar och pockar, frishapar eller vad som helst. Diva får jobba på och blir nöjd och glad. Jag behöver inte förutse och motarbeta problem, jag behöver inte gräva i detaljer.
Nu ska ni inte missförstå mig. Det är verkligen skitroligt att jobba med sånt också! Men jag tror även att alla som tränar hund med lite ambitioner, skulle tycka att det ibland vore roligt att gå någon enkel kurs och slippa tänka och bara glida med. Lite som draget. Bara åka och njuta!
Diva hittade figuranten alla tre gångerna. Det är liksom en bro som behöver byggas lite. Bara hon förstår att hon har någon att söka, så gör hon det rätt så effektivt. Det är lite av en utmaning detta. Ja, det är det säkert också med en seende hund. Hur talar jag om för Diva att "nu släpper jag dig på ett sök" och att vi inte är på promenad, rastning, hundlek eller annat? Jag kan inte hjälpa henne med mitt kroppspråk, med min blick eller min riktning. Hon ser inte om vi är vid ett hundfält, i en stadspark eller i en skogsglänta. Hon känner säkerligen av både ett och annat, men jag tror faktiskt att doftmässigt skiljer sig inte en vallad skogsglänta sig mycket från en brukshundklubb i allmänhet.
Jag behöver hitta en rutin! En rutin där Diva för det första förstår att det är sök vi ska träna. För det andra förstår i vilken riktning jag vill att hon ska jobba. Och för det tredje har en hög förväntan på att hitta någonting! Jag skulle vilja gå sökkurs typ hela sommaren :)
Ps. Du får jättegärna komma med tankar, frågor, idéer och förslag! Enklast är att kommentera som "Namn/webadress". Det kan krångla på första försöket men brukar gå på andra!
Jag tänkte, skulle inte tjänstetecken eller något sådant vara en bra signal? Eller något annat som du typ tar på henne som känns lite annorlunda och som får henne att förstå att det är söka ni ska göra? För Troll är det en massa såna signaler som ger förväntningar på olika saker, jag har t ex bara retreiverkoppel på honom precis innan vi ska starta i agility och han blir galen när jag tar på honom det..
SvaraRaderaÄr bara så impad av er! Men jag förstår helt känslan av att bara träna för att ha kul och inte för att få en 10:a. För även om vi alla tränar hund för att vi tycker att det är kul, så är vi ju en del som har ambitioner. Och i det kommer vissa krav.
SvaraRaderaVar inne på samma som Hedvig men kanske mer en procedur där du även rör vid henne på ett speciellt sätt? Tänker att ett tjänstetecken inte är tillräckligt tydligt. Något med en rörelseprocedur och verbalt pepptalk?
Det ska blir riktigt roligt att se hur er träning kommer att gå framåt. Du skriver "Jag behöver inte förutse och motarbeta problem, jag behöver inte gräva i detaljer." Kanske är det här din akilleshäl i träningen med Issen som gör att ni ibland fastnar i en detalj eller ett moment. Kanske kan du hitta en balans mellan det sättet att tänka på dina hundar/er träning och faktiskt hitta ett förhållningssätt som gör dig till en ännu bättre tränare? Vi skapar ju ändå våra egna tankar och vi väljer vad vi tänker..tror jag! Att ständigt förutse och motarbeta problem kanske kan vara lite hämmande för du vet ju vad jag tycker om er och vilka tankar jag tänker om er :) KRAM
SvaraRaderaIntressant inlägg och roligt som instruktör att utförligt få läsa tankar och hur det gick i eterhand! Jag har faktiskt funderat på Diva till och från efter denna kurs och hur man kan gå vidare och motivera henne...tankarna kom först till starten i söket, tror ochså att klara start signaler och någon form av kroppssignal är det allra bästa för Diva, kroppssignalen ska vara en beröring av något slag som endast sker när du tränar sök, eller en ljudsignal som du tränat in med henne så hon förstår vad som ska göras. Precis som när vi kör inkallningskurser där vi lär in en lystringssignal kan man kanske lära in en signal som skapar ett sök stimuli? Typ Pavlov med ringklockan och mat? Vid agility finns det ju många som tar sina hundar i nackskinnet för att "hetsa" dem vilket också är en stimuli för att rusa iväg.
SvaraRaderaJag tror att du ska fundera en hel del kring detta i första hand för att ge henne tydliga tecken.
Sen tänkte jag på motivation och belöning. Vad gillade Diva allra mest när hon kunde se? Är det någon skillnad mot nu? På filmen såg man tydligt att hon reagerade på när Anita rusade iväg ifrån det första gömstället, troligtvis för att det blev ett nytt ljud att reagera på men kanske är det det som behövs för att motivationen ska öka? Sen funderar jag på om det kanske kan vara idé att Diva får passera/möta hunden som varit ute i sökslagen innan så hon inte måste hantera en situation där det luktar hund, är hunden kvar?
Kanske kan man börja med att hon får leta husse/matte för att i nästa sökslag kunna skicka iväg figuranten tillsammans med husse/matte och sen bara figuranten? Åh vad roligt att få analysera och komma på lösningar :D
Mvh Mia