Lydnadsdebut!

Idag är det lydnadsdebut för mig och Issen. Efter idog träning ska vi äntligen stå på planen! David frågade mig igår när vi stod på en tävlingsbana sist, bortsett från utställning och drag. Det är länge sedan, riktigt länge sedan. Två år kanske. Jag fattar inte hur jag har stått ut, jag älskar ju att tävla!

Nu är det dags att börja tävla igen. Jag har bokat flera tävlingar framöver så det verkar som att vi faktiskt i år rent av kommer att ha en tävlingssäsong! Målet för året är att avklara lydnadsettan- och tvåan. Då har vi en lång fin vinter på oss att jobba vidare med de högre momenten. Först tänkte jag att vi bara skulle starta en gång i varje klass. Då kan jag fokusera fullt på momenten i nästa klass under tiden. Men va fasen, om man kan tävla så är det klart man ska göra det! Det är ju roligt också, spänningen, miljön, stämningen. Vi kan gott behöva lite tävlingsrutin, Issen och jag.

Visst längtar jag till vi kan få ett minne från lydnaden. Jag gillar det där lite, att samla klenoder. Typ rosetter och pokaler. Det är roligt. Baby har över fyrtio agilityrosetter och jag kommer ihåg när vi fick varenda en! När jag står och tittar på dem blir det som en tillbakablick på allt vi gjorde tillsammans på den tiden. Med Issen har jag ett enda minne, från vår första barmarkstävling. Den dagen vi får ett minne från vår lydnadsträning blir jag glad!

Men poängen är inte vårt fokus idag. Jag vet att vi kan ta våra förstapris, det ska egentligen inte vara något större problem. Jag vet vad som är våra styrkor och svagheter och jag vet vad jag behöver jobba vidare med till vi startar officiellt. Nej, idag ligger fokus på vår relation. Det är mitt uppdrag idag att se till att Issen får en fin erfarenhet från en tävlingssituation. Att jag fokuserar på honom, på att han ska känna sig trygg och glad. Att jag håller våra vanliga rutiner och att han får en riktigt fin belöning för sitt arbete. Det är huvuduppdraget idag!