Alla vägar bär till Rom, del två!

När vi körde fast med språngmarschen bollade jag med min kloka träningskamrat Rose-Marie som kom med en mängd idéer. Det är nämligen så när man jobbar med shaping, att lösningen sällan kommer ensam. Den här gången har vi fastnat i ett nosande. Det är ett mångfaldigt problem och lösningen är minst lika mångfaldig. Återigen har fyra ögon blivit mer kreativa än två!

När vi kommer in på tävlingsplanen och ska ställa upp vid utgångsplatsen, måste Issen noggrannt nosa och undersöka punkten där alla andra hundar suttit. Må så vara, jag förstår att det är ett naturligt behov han har att förstå sin omgivning. Men jag skulle gärna vilja att han inte behöver nosa allt för länge. Och absolut inte att han sedan behöver spåra de andra hundarna när vi går i linförigheten.

Nosandet med Issen är en nöt att knäcka. Jag skulle givetvis kunna korrigera det. Många skulle nog välja den vägen. Men Issen tappar omedelbart i attityd och tempo när jag blir spänd. Ännu värre blir det om jag blir hotfull. I ett moment som linförighet och fritt följ, är detta ödesdigert för oss. Det är ett moment som kräver fullt fokus med riktigt bra attityd och ett gott tempo hos hunden. Jag gräver min egen grav den dagen jag börjar korrigera Issen.

Det finns en till aspekt i detta, att jag inte vill korrigera Issen. Jag kan nämligen inte med säkerhet veta att han nosar för att det luktar någonting gott på marken. Det kan lika gärna vara så att han nosar för att lugna mig. Det innebär att ju mer jag korrigerar, desto mer kommer han att nosa. Inte speciellt lyckat alltså...

Men det är ju fel att han nosar när han går fot. Det går inte att förneka. Jag vill absolut inte att han ska göra det! Ju fler gånger han gör det, desto mer naturligt blir det dessutom för honom i och med att jag inte vill rycka i kopplet eller fysiskt hindra honom från att nosa. Nej, jag skulle allra helst vilja att han väljer att arbeta med mig framför att nosa på marken.

Hur ska vi då komma dit? Ja; många vägar bär till Rom! Så här kommer min plan. Först och främst vet jag att Issen har svårt att bibehålla positionen när vi närmar oss skogen eller högt gräs. Han tror att fria följet är över och går ut för att nosa på saker. Genom att successivt närma mig "främmande mark" i fria följet och samtidigt shapa kontakt och fokus, kan jag träna honom att kunna arbeta även om miljön förändras på något sätt. För i slutänden är det ju även vad som händer när det luktar som sjutton på marken; miljön förändras. Jag vill lära Issen att fria följet pågår oavsett hur miljön förändras runtomkring.

Att en doft dyker upp på marken under fria följet, blir en lockelse för Issen. Jag vill gärna träna honom att det lönar sig bäst att motstå lockelser under fria följet! Nästa väg som bär till Rom, blir alltså att jobba med fria följet, med lockelser på marken. Jag lägger ut diverse olika spännande och mindre spännande saker och leksaker på planen. Sedan går vi fritt följ. För varje gång som Issen motstår att ta en leksak, får han belöning. Det lönar sig bäst att motstå frestelserna. När han är som allra duktigast får han en signal som betyder att han faktiskt får lov att välja och leka med en av leksakerna. Det lönar sig bäst att motstå de frestelser som dyker upp på marken!

Men kanske det är så att Issen nosar för att han tycker omgivningen är hotfull? Det är sällan, på träning, som det står tre stora personer mitt på planen och granskar varje steg. Issen behöver lära sig att det inte har någon betydelse att människor tittar på honom. Ingen kommer att skada eller hota honom, han får vara ifred i sitt arbete och belöningen kommer oavsett. Den tredje vägen till Rom, går ut på att träna fritt följ bland människor. Jämte en fotbollsträning, på stan, vid midsommarfirandet. Fria följet lönar sig oavsett om det är många människor i närheten. Det kanske till och med lönar sig extra bra då!

Slutligen kan det faktiskt vara så att Issen upplever en press från mig, och därför nosar. Jag är nervös på tävlingar och Issen är extremt känslig. Det som gör mig allra mest nervös är tanken på att han inte vill ta kontakt på mig. När han väl tar kontakt, blir jag trygg och känner mig stolt och säker. Jag vill alltså förstärka att Issen tar kontakt med mig, så jag kan bli lugnare och han inte behöver nosa för att lugna mig.

Om detta står det i boken "Släpp kontrollen lös". Där finns en övning som är till för att släcka ut ofokus och nosande. Genom att beordra hunden att gå och nosa, samtidigt som man tar extremt korta och roliga träningspass när hunden väljer att komma tillbaka till en, kommer nosandet i sig att bli ointressant för hunden. Hundens val att vara med husse/matte blir mer förstärkt än nosandet. Hunden kommer då oftare att ta spontant kontakt med sin förare samtidigt som dofterna kommer bli mindre intressanta. Med en sådan träning, kan jag kommendera Issen att nosa på marken vid startplatsen och den verkliga innebörden blir att han kommer att fokusera allt mer på mig.

Slutligen så vill jag inte släppa tanken att det kan vara klåda som gör att Issen nosar. Kanske han vanligtvis motstår frestelsen, men inte klarar det när han lider av klådan? Där kan ingen träning hjälpa honom, men däremot har vi fått en mängd jättefina tips av er kära bloggläsare. Det känns mycket hoppfullt att hitta en lösning på vårt problem!

Om det är klådan som ställer till det för oss, har vi inte tagit någon skada ändå. All denna varierande grundträning kommer ge oss ett bättre resultat oavsett! Det är detta som jag tycker är så fantastiskt roligt när man har ett shaping-tänk. Problem blir aldrig problem. De är snarare en ledtråd om vad man ska fortsätta jobba med och hur. När man shapar en hund till allt, lär man sig att se problem ur extremt många synvinklar. Det gör att i princip allt går att lösa. Nu får vi se om vi behöver mycket eller lite tid på oss. Det roliga är att jag har en mängd olika sätt att jobba med samma sak. Det innebär också att jag får med mig en massa andra positiva saker på köpet! Det är en månad till nästa gång vi ska tävla lydnad. Det känns skönt att ha gott om tid, för en gångs skull. Kanske också jag hinner träna mina nerver lite till dess.