Drivkraft & motivation av Anders Hallgren

Hur kan vi jobba för att få drivna och högt motiverade hundar? Hur kan vi lägga upp träningen för att nå höga mål av perfektion och uthållighet? Det var min fråga när jag hittade boken ”Drivkraft och motivation”. Jag förstod väl direkt att jag inte skulle få mitt svar i den massiva grad som jag önskat, på dessa hundrafemtiofem sidor. Men jag köpte boken ändå.

”Drivkraft och motivation” är tydlig med sin målgrupp direkt från start. De första två kapitlen handlar om hundar som arbetar i människans tjänst, i huvudsak räddningshundar. Hallgren går igenom hur man väljer ut potentiella arbetshundar och vanliga problem man stöter på i träningen av dessa. Jag, som tränar mer vardagliga saker med mina hundar, känner mig inte riktigt välkommen. Om än det är intressant att se urvalsprocesser och problemlösning för räddningshundar.

Först i tredje kapitlet börjar boken beröra mina intresseområden. Vad är drivkraft egentligen? Vad betyder ordet och vad är det i våra hundar som vi menar när vi pratar om drivkraft? Jag tror att samsynen är relativt stor kring det här ordet. En hund med drivkraft är en hund med motor. En hund som i grund och botten har en stark vilja och fysik att arbeta. Hallgren förklarar mer vetenskapligt ingående vad för förutsättningar som krävs för att en hund ska ha drivkraft och varför vissa inte har det. Intressant och spännande, inte minst delen som handlar om att drivkraft kan stimuleras hos unga hundar.

Från drivkraften glider Hallgren sedan över till motivationen. Motivation tycks, till skillnad från drivkraft, vara relativ och bero mycket på hur vi lägger upp träningen och vilka metoder vi använder. Motivationen kan ökas med rätt träning men den kan också hämmas med fel träning. Här stryker Hallgren mig medhårs när han gång på gång upprepar att bestraffning och hård träning omedelbart och på lång sikt tar bort hundens motivation.

Kapitlet om motivation kommer inte som någon nyhet för mig, om än jag blir tillfreds då det bekräftar mina träningsmetoder på ett mer vetenskapligt sätt. Att till exempel en hund som lär sig för att den vill det sig, får snabbare och uthålligare inlärning, kan nog ingen neka till. Hallgren berättar också om saker som förhindrar inlärning. Det är konkret, tydligt och logiskt. Jag kan tänka mig att det kan bli många aha-upplevelser för den som inte tänkt på detta sätt tidigare. För mig kommer här bokens första och enda riktiga insikt. Hundar har ett naturligt behov av att utforska sin omgivning. Om den inte fått det innan den ska ut på tävlingsbanan, är risken stor att utforskningsbehovet överstiger motivationen att arbeta. Någonting att bita i, när jag planerar framtida tävlingar med Issen.

På bokens sista femtio sidor avverkar Hallgren följande ämnen; stress- och stressfaktorer, inlärningspsykologi, etologi och problemlösning. Det är som gjort för att bli besviken, för min del. Jag hade velat läsa hundrafemtio sidor om vart och ett av de ämnena. Minst. Men Hallgren lyckas ändå sätta fingret på de viktigaste punkterna utan att det blir slarvigt. Återigen hade jag med största sannolikhet fått många stora insikter om detta inte redan var ämnen som jag redan kunnat lite om.

Här kommer däremot äntligen den vetenskapliga grunden till att man i shaping inte lägger på ett kommando förrän beteendet är färdigt. Jag har letat länge efter de formuleringarna men inte funnit dem. Men det får bli ett annat inlägg!

Jag gillar ”Drivkraft och motivation“. Den är, precis som jag först förstod, en lättviktare. Men Hallgren lyckas ändå på ett förvånande ingående sätt samla och beskriva vetenskapliga grunder för hundträning. Visst kunde boken varit mycket mer konkret med övningar och rent inlärningsarbete, men då skulle nog många blivit avskräckta av bokens tjocklek.

Nej, detta är en bok som alla borde läsa, som har ambitionen att träna och tävla med sin hund. Men varför i hela friden börjar boken med en så tydlig inriktning mot räddningshundar? De som aktivt redan tränar räddning med sina hundar, borde ha dessa kunskaper redan. Kanske de inte har det och att Hallgren ser ett behov. Men jag tycker det är lite olyckligt att slösa bort trettio av dessa värdefulla hundrafemtio sidor på en så smal målgrupp. Speciellt när det är de första sidorna i boken.

Så bli inte avskräckta av räddningsbiten. Längre in i boken finns många intressanta ämnen som med största säkerhet kommer ge mersmak! Och, trots min besvikelse över bokens ynka storlek, måste jag erkänna att Hallgren gjort rätt som skrivit en bok som alla kan våga ta i sin hand och plöja genom på ett par timmar.