(Nästan) Tävlingsdebut

Så var det äntligen dags för vår allra första officiella tävling. Jag skulle ljuga om jag sade att det kändes bra. Efter klubbmästerskapet ökade Issens klåda dramatiskt. Det är ingenting ovanligt. Varje sommar får stackars lilla gubben klåda som heter duga. Så även denna. På samma gång som Issens klåda bröt ut totalt, kände jag mig stressad och ofärdig för tävlingsdebut. Allra helst skulle jag vilja backa tillbaka.

Jag skulle vilja tävlingsträna fria följet med diverse störningar, jobba mer med tighta högersvängar och helt om. Göra om läggandet från grunden för att få mer fart. Träna vidare på djup i ingångarna i inkallning och hopp över hinder för att få bort tacklingarna. Gå tillbaka och tävlingsträna hela programmet med flera olika "kommendanter", på flera olika platser. Nu var det inte realistiskt. På tio dagars träning skulle vi bli klara för vår första officiella lydnadstävling. Det var liksom doomed att gå illa.

Jag hann med tre-fyra ordentliga pass. Det blev lite av varje och ett tappert försök att förstärka rätt saker på bekostnad av uthållighetsträningen. Jag visste att jag inte skulle få ihop det på tio dagar och det gjorde att jag fick svårt att få ihop mig själv och min målmedvetenhet i träningen. Och därtill ska läggas att Issen ständigt var tvungen att avbryta träningen för att klia sig.

Hade jag varit klok, hade jag strukit mig från tävlingen. Samtidigt var det för bra, att faktiskt få tävlingsträna på allvar på hemmaplan. Så jag ställde upp med en handfull tappra lösningar i bakfickan. Till exempel att jag stirrade på Issen under platsligget för då vet jag att han kommer att fokusera på mig och behärska sig från att klia. Usch det var ett mardrömsmoment! Jag har aldrig tidigare räknat sekunderna i platsligget på ett sådant desperat sätt...

Nej, det blev en värdelös start på tävlingskarriären. Det blev en tia på platsligget och en tia trots en något tveksam tandvisning. När vi kom till läggandet bröt jag. Efter att ha släpat stackars Issen runt ett fritt följ, med ett avbrott i en halt för att få lov att lindra klådan lite, kände jag mig som en ren djurplågare. När jag så sade "ner" i läggandet, stannade Issen tveksamt upp och såg ut som världens olyckligaste hund. Nej, det räckte verkligen.

Thomas Stokke sade en gång om motivation, att man ska fråga sig "skulle hunden jaga en hare i den här situationen?" För i så fall är hundens arbetsvilja bara en fråga om motivation. Och med handen på hjärtat tror jag faktiskt inte Issen skulle jaga en hare just nu...

Så, för att lämna den för stunden oviktiga lydnaden, och istället resonera kring det viktigaste just nu; att hjälpa Issen. Det är tredje året i rad som kära Issen har stora problem med sommarklåda. Första året slutade det med att vi fick raka hela hans bakdel som var full av infekterade stora sår. Andra året tvättade jag honom med anti-klåda schampo med jämna mellanrum men upplevde inte någon större lindring. Fick till slut ett aloe-vera preparat av Eva, som äntligen kunde lindra Issens klåda den lilla stund som var kvar av sommaren.

Nu har klådan satt igång igen. Jag har behandlat mot ohyra för säkerhets skull men märker ingen skillnad. Tvättade med anti-klåda schampo för en vecka sedan och jag upplevde att det blev bättre ett par dagar men sedan var det igång igen. Sprayade med aloe-vera sprayen men den verkar inte riktigt räcka till. Han har redan kliat upp ett sår och jag har klippt bort pälsen runt så han åtminstone ska få lufta det. Det är så plågsamt att se och höra lilla gubben klia sig överallt, med tänder och tassar, dag som natt...

Nej, detta är regelrätt djurplågeri. Issen lider verkligen och jag lider med honom. Jag måste hitta en annan lösning. Fick återigen ett tips av Eva om att det finns någonting som heter Viacutan. Det är något slags naturläkemedel som har hjälpt många hundar med hudproblem. Jag är ärligt talat redo att testa det mesta. Så nu har vi köpt en omgång Viacutan för att testa. Det tar någon vecka innan man ska se effekt, och om inte det här fungerar måste jag nog ta fram rakmaskinen. Ser ingen annan utväg på hur vi kan hjälpa Issen mot klådan. Stackars hund!

Issen har en känslig hud i grund och botten. Fel mat leder direkt till klåda och mjäll. Jag är väldigt sparsam med vad jag ger honom. Han får bara vårt doggy-foder och sedan helt rent kött och inälvor. Aldrig något annat foder eller hundgodis med blandade ingredienser. Det har hjälpt honom mycket, åtminstone vintertid. Men på sommaren blir pälsen varm och fuktig på ett nästan snuskigt sätt. Att han sedan kliar sig gör inte saken bättre direkt. Är det någon av er som har erfarenhet av och tips på hur man kan hjälpa en hund med värme- och fuktklåda? Vi börjar bli desperata...