onsdag 5 oktober 2011

Att veta bäst..

Vi människor har en förmåga att veta bäst i många situationer. Det finns ett citat som burkar dyka upp då och då i lokaltidningen; ”Du kommer alltid att stöta på eskimåer som kan tala om för kenyanen hur hon bäst skyddar sig mot hettan”. Jag är inget undantag. Om jag verkligen tror på en sak, kan jag vara extremt envis och svårdiskuterad trots att jag egentligen inte har något verkligt fakta bakom mitt antagande.

Inom hundvärlden är detta om än extremare än i övrigt. Det vet nog alla som håller på med hundar. Vi är bestämt övertygade om att vår egen metod, vårt eget synsätt är det sanna. Men hur vet vi det egentligen? Skönheten ligger i betraktarens öga, heter det. Det vi söker efter, det hittar vi. Om jag är övertygad om att det råder en strikt rangordning i en flock, kommer jag garanterat att hitta en mängd säkra tecken på det. Om jag är övertygad om att det inte finns någon inbördes ordning överhuvudtaget i en flock, kommer jag även att hitta många säkra tecken på det. Men vad är sant egentligen?

Sanningen är den att det finns extremt lite forskning på hundar. Den övervägande delen forskning som har gjorts, handlar om rent fysiska saker. Sjukdomar, gener och så vidare. När det kommer till hundars liv och beteende finns knappt någonting.

En som faktiskt forskar en del på hundars beteende, är Tobias Gustavsson. Jag var på en helgkurs för honom och måste säga att det var extremt intressant. Mina intryck från den helgen, kommer säkert prägla många blogginlägg framöver.

Hundexperter är en av sakerna vi pratade om. Det finns många som titulerar sig hundexpert, utan att någonsin ha forskat eller ens kanske utbildat sig i hundars beteende. ”Självlärd” är bakgrunden hos dem. Men om forskningen på hundars beteende är så begränsad på grund av de miljoner felfaktorer som finns i form av miljöpåverkan och annat, ja hur kommer det sig då att vanliga människor som studerar sina vanliga hundar hemma, kan få fram en sanning om vår kära art?

Jag får ofta känslan hos olika instruktörer, att hundträning handlar om att behärska hunden. Det är väldigt sällsynt med ett perspektiv på hunden som hund. Problemlösare lägger ansvaret på ägaren och dåligt ledarskap som ska stävjas med tydligare regler och hårdare tag. Men vem ser på hunden som art och ser på dens beteenden ur ett hundperspektiv? ”Min bordercollie springer efter cyklar”, ”Min Siberian drar i kopplet”. Dåligt ledarskap?

Nu skulle detta inte alls bli en diskussion om ledarskap. För övrigt finns det redan en tydlig definition av vad ledarskap innebär. Ledaren är den som förflyttar flocken. Varenda människa som har sin hund i koppel, är alltså automatiskt ledare. Det är bara i hundvärlden som ledarskap har fått en så stor och fullständigt abstrakt betydelse.

Samma med dominans. Dominans är, i resten av världen, ett etablerat förhållande mellan två parter i en särskild situation. När jag sitter i soffan och hundarna ligger på golvet, råder dominans. De har accepterat att soffan är min. När hundarna ligger i hundsängen och jag sitter på stolen, råder också dominans. Jag har accepterat att hundsängen är deras. Att kissa med högt ben har ingenting med detta att göra. Det är bara i hundvärlden som man pratar om dominans som någon slags konflikt.

Men detta inlägg ska ju heller inte handla om att märka ord. Nej, det handlar om att veta bäst. Att vi låter våra subjektiva tankar och åsikter plötsligt stå för en hel art, därför att vi tolkar vad vi ser på vårt eget sätt. Det är ju helknasigt…

Som sagt så är jag också sådan. Jag är till exempel övertygad om att allt går att klickerträna och att metoden, rätt genomförd, är i princip oslagbar. Det är ingen hemlighet att jag tänker så. Jag är också övertygad om att hundar alltid gör sitt bästa. Jag vägrar tro på att hundar testar oss. Hundar gör det som lönar sig, resten är upp till oss. En tredje övertygelse är att rangordning inte är någonting naturligt för hundar. Det är i och för sig vetenskapligt bevisat flera gånger även om en mängd hundexperter är övertygade om någonting helt annat.

Vi skulle nog alla, i synnerhet våra hundar, må bättre om vi var lite mer försiktiga med våra sanningar. Övertygelse övertygar. Men jag lovar att jag ska bli betydligt duktigare på att skilja mina egna åsikter och funderingar från vad som faktiskt är vetenskapligt bevisat. Hur, det vet jag inte ännu. Kanske källhänvisning i bloggen? Vi får se. En sak är i alla fall uppenbar. Det florerar en mängd dyngsnack bland oss hundmänniskor. Men det är inte vi som är de stora förlorarna på grund av det. Det är våra älskade hundar.

3 kommentarer:

  1. Intressanta tankar som vanligt höll jag på att säga. Sen kan man ju driva det ännu längre och fråga sig vad som egentligen är "vetenskapligt bevisat". Läste en text om den vetenskapsoptimism som är utbredd i vårt samhälle som gör att resultaten från en vetenskaplig undersökning tolkas som objektiva fakta. Ju mer forskning man sätter sig in i desto mer uppdagas det att forskning färgas av bland annat teori och metod och inte minst av den som genomför undersökningen och jag tror det är farligt att övergeneralisera. Bara för att man får ett visst resultat i en undersökning behöver inte med nödvändighet betyda att en undersökning med andra individer i en annan miljö skulle ge samma resultat. Men så är jag väl inte sådär överdrivet optimistiskt lagt;)Det jag med allt detta försökte säga är att jag tror att helt vanligt bondförnuft inte ska underskattas. /Sofie

    SvaraRadera
  2. tankarna far genom huvudet nu... Vad ska jag tro på? Vad är sant? Vad säger forskningen som finns? Snälla, ge tips på var jag kan hitta mer!!

    Detta var otroligt intressant att läsa, har under mina korta 18 mån med hund ofta frågat, "stämmer verkligen det?" "varför gör man så?" "Vad grundar du det på?"
    Har tänkt att jag är för mycket naturvetare som ställer sådana frågor, så det var skönt att läsa att fler har dessa tankar. Och då någon som har mycket mer erfarenhet än mig med hundar...

    SvaraRadera
  3. Glöm inte att det gäller att tro på vad man gör. Det är oerhört viktigt. Nu är det absolut inte samma sak som att vara besserwisser. Det är viktigt att vara lyhörd och snappa upp kunskap från många olika källor. Att inte fnysa åt någon. Jag har lärt mig mycket både av de som är nybörjare och de som är rutinerade. Jag gör det fortfarande och kommer helt klart alltid att göra. Det finns alltid något nytt att lära. Att träffa massa olika hundmänniskor. Att läsa litteratur,böcker, tidningar, lyssna på föreläsningar mm. Olika infallsvinklar och kunskapskällor berikar och för oss framåt. Tro på det du gör. Fortsätt med det som passar dig och det du trivs med. Sedan kanske det inte alls funkar för någon annan. Likaså, det någon annan gör kanske inte alls passar dig. Det viktiga här är vad du och dina vovvar trivs bäst med.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.