Kärlek förändrar

Issen och Gunne jobbar stenhårt på SM i Nybro! Foto: Maria Pålsson

När vi skulle ta in Gunne i flocken var jag lite bekymrad. Ett halvår tidigare hade vi misslyckats med att introducera Kinoo; Issen och hon började gruffa direkt och det hade liksom aldrig riktigt gått över. Jag vill helst inte ha flocken uppdelad, utan uppskattar om hundarna accepterar och kan leva med varandra. Det fungerade inte alls med Iss och Kinoo – och det fungerar fortfarande inte.

Så skulle vi ta in Gunne. Jag var nervös och orolig att det inte skulle fungera med Issen. Men den här gången blev det totalt annorlunda. Issen hann knappt fått syn på Gunne förrän han började fjäska och göra sig till. Gunne var osäker i sin nya miljö, morrade och ville hålla avstånd. Issen backade artigt men fortsatte sin flörtiga lek. Han blev nog vad vi människor skulle kalla kär vid första ögonkastet.

Sedan dess söker sig Issen till Gunne. De ligger ofta tätt tillsammans på en matta eller i soffan. Issen har en ganska stor personlig sfär och gillar vanligtvis inte att ha hundar särskilt nära förutom vid lek. Med Gunne verkar han dock inte ha några problem alls. Han ligger gärna så att de rör vid varandra.

Issen ligger gärna alldeles nära Gunne

Det visade sig vara väldigt lyckosamt att få in Gunne i flocken. Issen blev plötsligt tryggare och säkrare på sig själv. Han kunde börja vara i hundgården utan att bli galen, om han bara fick vara med Gunne. Och han började dra…

Issen har egentligen aldrig varit en riktig draghund. Så snart vi fick lite för mycket fart eller körde mer än några enstaka kilometrar, började han bromsa. Jag tänkte att det var för att han är lite väl tung i kroppen; tjugosex kilo är mycket massa att bära på. Han har också ett lite lustigt sätt att röra bakkroppen, Ylwa sade det rätt bra efter en utställning, att han springer som en schäfer! Visst har Issen fått gå med i spannet, men mest för motionens skull. Vi har fokuserat mer på lydnad och agility.

Men så kom då Gunne in i flocken. Jag kommer inte ihåg när jag egentligen insåg vad som hänt… Kanske när jag och David körde varsitt tvåspann? Det kom sig i alla fall att jag, en vacker dag när vi skulle träna, av någon anledning satte Gunne och Iss som ledarhundar. Så bra som spannet gick då, har de aldrig tidigare gått.

Issen jobbade och slet. Stora Isse-gubben galopperade där jämte lilla nätta Gunne. Vilket team! Bägge är extremt lydiga kommandohundar och nu plötsligt började Issen att dra. Han drog, drog och drog. Vi slog våra snitthastigheter med hästlängder från förra året och det verkade inte finnas någon ände på Issens energi.

Issen vågar inte själv hälsa på Pila, men Gunne har precis
gjort det. Issen undersöker noggrannt alla dofter på Gunne.

Hade någon sagt åt mig för ett år sedan, att Issen skulle bli min mest betydelsefulla hund i spannet, då skulle jag bara skratta. Men när han går med Gunne, då är han fullständigt oumbärlig. Han är stark, snabb och extremt lydig. Jag kan inte begära mer. Mitt enda problem just nu är att jag inte har fler av honom.

Jag skulle lätt plocka ut honom som förstahandsval både att tävla kickbike, cykel och löpning med… Ska jag någon gång tävla i fyrspann är han och Gunne givna ledarhundar.

Det är en solskenshistoria, det här. Det är så otroligt fascinerande att se hur en liten nätt dam på sjutton kilo kan fullständigt vinna en stor försiktig killes hjärta och förändra honom totalt. När Issen är med Gunne verkar ingenting kunna skada, oroa eller beröra honom. Och jag önskar att jag hade lyckats fånga deras ömhet mot varandra på bild, men jag kan inte ställa mig bakom kameran när det händer. Issen puffar och snufsar i Gunnes päls, tvättar henne i ansiktet och lägger sig precis jämte.

Jag är så otroligt glad att dessa två hundar är jämnåriga. Det betyder att de kommer att få tillbringa mycket tid tillsammans i livet! Framtiden får utvisa hur sagan slutar, men en sak är säker. Issen har växt på ett sätt som jag aldrig vågat tro. Tack vare lilla söta Gunne-gumman!

Ps. Issen är mycket bättre i magen nu. Han har fått vila och fasta hela dagen under uppsikt. På eftermiddagen gjorde han nummer två i trädgården och nu verkar han betydligt piggare. Puh!