onsdag 30 november 2011

"Bara" tjugofem minuter


Idag blev träningen en mental pärs av högsta kaliber. Lyckligtvis kom mina shapingkunskaper till undsättning så jag överlevde. Började med att styrketräna ganska ordentligt och tänkte sedan att jag skulle ta ett lätt halvtimmes löppass. Kroppen var ju redan skapligt genomkörd. När jag så stod där på löpbandet, blev jag lite sugen på någonting nytt och valde "Alpine pass". Just där och då kändes det som en jättebra rolig lösning, men jag kan ju säga att efter ungefär fem och en halv minut började min kropp övertyga mig om någonting helt annat.

Fy fasen det började göra ont i både muskler och leder och hjärnan var ju inte heller sent ute att börja beklaga sig. I ett sånt läge är det inte jätteroligt att tänka; Okej, nu är det bara tjugofem minuter kvar... Fem sjättedelar av rundan. Sånt börjar jag tänka och det är totalt anti-pepp. Men som jag nu har bevisat med bild, genomförde jag faktiskt hela löprundan, utan att röra en enda fartminsknings-knapp! Vad hände?

Jo, någonstans där kring sju och en halv minut insåg jag att jag hade hamnat i ett typiskt shaping-dödläge. När belöningen inte är tillräckligt bra för att motivera, och följderna av ett misslyckande inte är särskilt stora, då är det nästan omöjligt att jobba hårt. Om jag, där och då, hade dragit ner på tempot och tiden så hade jag i praktiken fått en direkt belöning i form av lättnad i musklerna. Visst hade jag känt mig lite misslyckad, men det hade fortfarande varit jäkligt värt.

Så plötsligt poppar det bara upp där i min skalle; Sola! Okej, jag vet att det inte är bra och allt sånt där, men just precis där och då, svettig på löpbandet, blev jag bara helt desperat efter att få ligga i grillen och göra just ingenting mer än att bli grillad av värme. Nästa gång jag kollade på klockan hade det gått femton minuter och sen var det bara att räkna ner.

Gissa om det var gott med värmen efteråt? :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.