fredag 11 november 2011

Dragkommandon


Har dina hundar lärt sig höger vänster när du kör drag med dom? Eller vad använder du för kommandon? Skulle behöva lite tips då mina hundar lyder till stort sett allt men ibland när det är för mycket rådjur lukt i närheten så stänger dom av sig och gör vad dom vill. Har du några tips där?

Skulle vara guld värt.
//
Anne
________

Hej Anne!

De kommandon som jag använder är höger, vänster, fram och dricka. De två första har jag tränat in under vanliga promenader. När vi kommer till en korsning där jag vet att hundarna gärna vill svänga höger, säger jag höger. Då kommer de med största säkerhet att gå rätt! Samma vid vänsterkorsningar som de gillar. Sen är det ju så praktiskt att när en hund väl har blivit säker på höger och vänster, kommer den att lära upp de andra i spannet. Den lyder och de andra hundarna vänjer sig vid vilket kommando som betyder vilket håll.

Efter ett tag har jag upptäckt att hundarna blir tveksamma vid fyrvägskorsningar där jag varken säger höger eller vänster. Det syns tydligt, då de börjar bromsa och kikar litegrann bak mot mig. Därför började jag använda fram-kommandot som en bekräftelse på att vi inte ska svänga alls utan fortsätta rakt fram. De första gångerna hände det att hundarna valde fel och svängde. Då stannar jag spannet. Det är ju så med draghundar, att det som de vill allra helst är att springa. Alltså står vi still där till hundarna valt rätt väg, i det här fallet rakt fram, och då låter jag dem springa igen! De har då fått belöning för att de tog rätt väg på rätt kommando.

Det sista kommandot jag använder är "dricka". Det är en viktig anledning till det. Hundarna blir självklart törstiga när de springer runt i skogen som vi håller på med. En regnig dag kan där vara gott om vattenpölar på vägar och stigar och dessutom mycket vatten i dikena. Om hundarna plötsligt får för sig att de ska stanna och dricka, är risken stor att de springer in i varandra och att jag kör in i dem. Det är helt enkelt en säkerhetsrisk. Därför har jag lärt hundarna att dricka på kommando. När jag ser att hundarna börjar bli törstiga och vi närmar oss en pöl, säger jag ordet dricka och bromsar farten. Hundarna får dricka. När jag har gjort så några gånger, låter jag spannet passera några pölar utan att dricka. Istället manar jag på dem. De lär sig snabbt kommandot. För hundarnas skull är jag generös med drickapauserna. Jag vill inte att de till slut ska bli tvugna att vara olydiga och stanna bara för att jag slarvat och inte läst deras signaler om törst.

Ibland får jag frågan om jag har ett stanna-kommando. Det har jag inte, av två enkla anledningar. För det första så vill jag att mina hundar ska ösa på med full kraft utan hämningar. Jag vill inte att det ska finnas någon mental begränsning alls! Jag vill inte ha minsta lilla tanke eller tveksamhet om att det är någonting annat än fullt ös som gäller. Oavsett vad jag säger, ska de alltid tänka full fart helt enkelt.

Den andra anledningen är att om jag lär in ett stanna-kommando, så är det för att jag en dag kommer att behöva det. Och det läget när jag kommer att behöva det, är mycket sannolikt ett läge där hundarna garanterat inte kommer att lyda ändå. Om vi ska stanna för att fixa nåt trassel eller någon annan vardagsrutin, bromsar jag och låser bromsarna. Där behöver jag inget stanna-kommando. Nej, ett sådant kommando är i så fall till i nödlägen. Som till exempel att hundarna börjar jaga någonting eller att jag faller av vagnen. I sådana lägen kommer hundarna dock att göra det de gör, oavsett om jag ropar stanna eller ej. Det är helt enkelt ett värdelöst kommando för mig.

En sista sak som jag ibland reagerar på, är detta att mana på sina hundar. Jag försöker att i så stor mån som möjligt vara tyst när jag kör hundarna. Jag berömmer gärna, säger namnet på, och berömmer, en hund som tar i lite extra eller så. Men jag ber sällan  mina hundar att öka tempot. Det blir så lätt att två olika saker händer. För det första att hundarna tror att de inte ska dra om jag inte manar på dem. Och för det andra att mitt påmanande kan bli ett intetsägande bakgrundsljud för dem. Jag vill gärna spara de extra små pepp-orden till tävlingar och andra situationer där jag vill att vi ger lite extra!

Så, detta med lydnad i draget. Jag har haft sån himla tur att jag fått en hund som håller sig på vägen trots att där springer rådjur ute på fälten. Det räcker med en enda lydig hund, så lär sig alla de andra! Om jag inte hade haft det, dock, så skulle jag nog använda mig av ungefär samma metod som vid kommandoinlärning. Om hundarna ser rådjur och försöker springa av vägen, skulle jag stanna till de riktar upp sig på vägen igen. På cykel kan det vara direkt livsfarligt att stanna i en sådan situation om man inte har full tyngd på cykeln, bara så ni vet och inte tar kål på er själva!

Det är lurigt det där, med störningar i draget. Det är en hårfin magkänsla och handlar mycket om att lära känna sina hundar. När vi ska passera någonting, det kan vara en häst, en älg, en människa med hund eller vad som helst, så ökar jag i regel farten. Det är alltid bäst att komma sig vidare så snabbt som möjligt innan hundarna hinner börja tänka för mycket. Men det finns också tillfällen då jag istället tvärnitar.

Jag försöker komma på vad som är skillnaden... Det är någonting med hundarnas uppmärksamhet. Ibland när jag manar på dem, ser jag att de fokuserar framåt, lyssnar på mig och ökar farten. Ibland ser jag att de fortfarande fokuserar på störningen och verkar alltför nyfikna. Någonstans där emellan går en gräns för hur jag sedan väljer att hantera situationen. Men i så stor mån som möjligt, försöker jag att passera problemfritt. Risken är annars att jag gör en höna av en fjäder, att jag gör hundarna mer osäkra och uppmärksamma på störningar när jag bromsar.

Jag har funderat lite på hur man skulle kunna träna sådana här saker. Det bästa sättet jag kan komma på, är att träna tillsammans med någon annan som har erfarna hundar. Om man jagar ett annat spann/en annan hund, som passerar störningen utan problem, är det oerhört lätt att själv bara följa efter. Ett annat sätt kan ju vara att jobba mycket med självbehärskning i vardagen. I slutänden är det ju självbehärskning som gör att hundarna håller sig kvar på vägen när rådjuren skäller ute på ängarna. Självbehärskning tror jag är en universiell egenskap, som om du tränar den i vissa situationer, även kommer att dyka upp i andra situationer.

Hoppas mina svar kan vara till någon nytta för dig. Lycka till!

-marlene

5 kommentarer:

  1. Grattis Issen på födelsedagen!

    Ja, det där med kommandon. Hur ska man kunna förklara ordlös kommunikation? För det är precis vad det är i vissa lägen. Man lär sig att förstå varandra. Att läsa varandra. Att vara ett stöd för varandra och hjälpas åt. Hundar har nog helt klart ett sjätte sinne mer än vad vi människor har. ;)

    Vacker träningsbild!

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Fundering kring Stannakommandots vara eller inte vara. Du menar att de blir en mental begränsning, men är de inte då samma sak att du helt plötsligt bromsar dem, när som helst kan du börjar bromsa. Är de inte då bättre att ge förvarning? Ger en bättre uppdelning, "jag kutar skiten ur mig tills matte/husse säger stanna". Annars kan de när de blir trögt (uppförsbackar) tyda de som att du bromsar och vill att de ska stanna/gör fel. Ett tips bara :) /Anna

    SvaraRadera
  3. Ja, jag har också varit inne på de tankebanorna. Jag bromsar mer eller mindre konstant på våra träningsrundor, både för att hålla ett jämnt tempo och för att jag, under vissa planerade pass, vill att de ska få dra tungt. Det händer i uppförsbackarna att hundarna inte orkar hela vägen och själv stannar. De får då stå till de tar i och börjar dra själva igen. Min tanke är att uppmuntra dem att ta eget initiativ att dra igång, oavsett hur tungt det blir. Så vill jag även ha det när jag stannar medvetet. Att de gör allt för att försöka komma iväg igen! Det är dock sällan som jag stannar, om det inte är för att vattna. Men såklart är ju detta en smaksak! Det är absolut inget fel på att använda ett stanna-kommando om man föredrar det. Det handlar ju om hur man själv vill ha det och vad som passar hundarna!

    SvaraRadera
  4. Jag känner inte att det blir någon större skillnad på ett stanna-kommandot mot ditt dricka-kommando.
    I båda fallen ger du ju ett kommando som gör att hundarna saktar ner.
    Jag kanske inte behöver säga att vi använder oss av stanna-kommando :) För några dagar sen när jag körde på en sten och mer eller mindre flög från kärran var jag ganska tacksam över mitt stanna-kommando. :} //Linnea

    SvaraRadera
  5. För mig är det en stor skillnad på dricka och stanna-kommando, åtminstone om man jobbar med belöningsbaserad träning. Jag ska försöka förklara varför. För att ett kommando ska bli säkert och användbart inom belöningsbaserad träning, krävs att kommandots värde hålls högt. När jag säger dricka åt mina hundar, blir det som en belöning för dem! De vill gärna dricka och väntar ivrigt på att få kommandot. Ett sådant kommando blir väldigt säkert, då det belönar sig själv varje gång jag säger det. Ett stanna-kommando däremot är att jag ber dem upphöra med någonting som de älskar mest av allt i världen att göra. Hur jag än vrider och vänder på det, kommer det alltid att bli trist för dem att stanna. Om jag då dessutom lägger på ett kommando som förvarnar om det trista, kommer kommandot i sig att bli trist hundarna. Det kommer aldrig bli ett kommando de bara längtar efter att få lyda och därmed heller inte ett kommando som de kommer att lyda hundra procent. Jag kan inte jobba på det sättet i en belöningsbaserad träning, helt enkelt. Nej, för att få mina hundar att stanna, när de gör det som de mest av allt älskar att göra, så måste jag i så fall befästa kommandot som en varning. "Stanna, annars...". För mina hundar, som är vana att lära med belöningsbaserade system, skulle det bli heltokigt. Det skulle hämma dem att mentalt välja bort vad de älskar allra mest för att lyda mitt kommando och det skulle sannolikt få konsekvenser även i vår övriga träning. Sedan tror jag definitivt att där finns hundar som har en högre vilja att lyda och en lägre vilja att dra. Sådana hundar skulle förmodligen kunna kommenderas till det mesta utan att det skulle få några större konsekvenser. Eller hundar som är vana att bli tränade med andra system, där det är en naturlig del att lyda i relation till andra saker runtomkring. Så smaken är som baken! :)

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.