torsdag 9 februari 2012

Får jag lov att presentera...


Jag har ganska länge nu grubblat över hur jag skulle kunna få till det med både hemsida och blogg i ett. Det är inte direkt optimalt att ha två helt olika sidor, varken för mig eller dem som söker oss. Det är också en sak som jag har saknat allt mer i den här bloggen, nämligen att kunna svara på kommentarer. Många gånger skriver ni tänkvärda saker som jag gärna vill svara på, eller frågor för den delen, men där finns inget bra sätt att återkoppla. Så nu har jag äntligen tagit mig samman och lärt mig någonting nytt. Resultatet har blivit vår nya kombinerade hemsida och blogg!

Det gick hur lätt som helst att integrera gamla bloggen i den nya, så allt finns där nu. Ändra gärna i länkar och i favoriter på datorn. Jag lägger en banner här längst nere ifall ni behöver använda. Ses på nya sidan!




onsdag 8 februari 2012

500 och en hemlighet


Idag skriver jag bloggens femhundrade inlägg, nämligen just precis detta. Senaste veckan har jag inte varit jätteflitig i bloggen och det har en orsak; jag har en hemlighet! Det är inte ofta det händer, att jag inte berättar allt rakt ut såhär, men jag håller på att fixa och greja med någonting som jag länge tänkt på. Snart är det dags att avslöja vad, men håll ut en liten stund till. Senast nästa helg kommer avslöjandet :)

Sömnlös löpnatt



Nu har Diva gått in i höglöp... Hon har tidigare aldrig varit särskilt berörd av löpet men nu börjar hon ju bli vuxen på riktigt och det märks desto mer. Jag tror vi har fått släppa ut henne fem gånger i natt, hon har varit orolig, rastlös och gnällig. Till slut gav jag henne en portion smärtstillande i händelse att hon faktiskt hade ont någonstans, men det hjälpte inte. Skönt på sätt och vis, smärta brukar ju vara tecken på att någonting är fel. Men Diva är nog bara karltokig för stunden. Lite klapp och kel kunde dock trösta för stunden så vi fick oss några timmars sömn emellanåt.

tisdag 7 februari 2012

Den naturliga vägen

I helgen fick vi hem en bagge i bitar. Det är från en gård som strävar efter kretslopp. När något djur blir sjukt och av olika anledningar inte kommer att ätas av människor, får vi det. Så nu ligger han i frysen och blir bacillfri. För hundarna blir det en bra berikning att äta kött och ben ibland. Vi är tacksamma för den möjligheten!

måndag 6 februari 2012

Härliga vägar


Nu har det äntligen lagt sig ett tunt men välgörande lager snö på vägarna. Det är mjukare och lindrigare underlag för hundarna och vi rullar fram nästan ljudlöst. Det är en väldigt skillnad på körningen plötsligt, sedan vi fixade vajern. Den har nog legat och bromsat vagnen hela hösten. Nu går det lätt i uppförsbackarna, nästan så jag behöver hålla bromsen inne även där. Här är en liten film från i lördags, där fick Pila gå i led med Gunne.

söndag 5 februari 2012

Söndagstradition


I sex veckor har vi följt en helt ljuvlig serie på teve; "Frozen planet". Vi, det är jag, David och Pila. Det är helt tydligt att Pila ser och förstår vad som pågår på apparaten. Hon håller hela tiden ett öga på programmet, och när det är hundar, vargar, rävar eller myskoxar lyfter hon huvudet med spänd förväntan. Idag får vi äntligen möta tjuktjerfolket, men Pila anar nog inte att det är just precis där hon har sitt ursprung!

Skön vinter nu!


I helgen har vi haft runt tio minusgrader och klart väder. Vi hann med två rundor och hundarna var riktigt pigga och glada. Vagnen har ju varit obrukbar i en vecka, då en vajer till ett framhjul låst sig. Nu är den äntligen lagad och fit for fight :)

lördag 4 februari 2012

Tro det eller ej!


Det har nästan varit en ohållbar situation, detta med Issen och Kinoo. Jag har ju hållt dem isär nu i ett och ett halvt år, utan hopp för att det skulle kunna gå att någonsin ha dem ihop. Samtidigt har jag hållt lite smått utkik efter någon som söker en kelig promenadsugen hund. Om rätt person dyker upp, har jag varit redo att släppa på Kinoo.

För ett par veckor sedan var hon ju på "spa" hos Linda och Christopher nere i stan. Hemma kunde vi öppna alla grindar och låta hundarna gå fritt i huset precis som de ville. Ingen behövde känna sig innestängd eller utestängd. Det var en ljuvlig känsla som smakade så sött att jag började smida nya planer. Sedan Kinoo kom hem, har jag vågat mig på att börja äventyra lite. Jag har haft hundarna tillsammans i trädgården, allihopa, inklusive Iss och Kinoo. Issen har haft munkorg, som en försäkring ifall någonting skulle hända. Men det har inte hänt. Inte någonting.

Utom idag. Idag hände det. Jag reagerade plötsligt på en rörelse i ögonvrån, där jag satt och plockade bajs. Någon lekte. När jag tittade upp fick jag mer eller mindre en chock. Det var Issen. Och Kinoo. Visst, det var en lite spänd blandning av lek och nyfiken flirt men det var definitivt en positiv anda. Jag tog ett djupt andetag och bara stannade upp. Studerade dem. De studsade runt varandra, gjorde lekinvit, nosade på varandra.

Leken tog slut på ett ögonblick och jag fortsatte plocka bajs. Men det tog inte länge förrän de var igång igen. Och igen. Hela timmen jag spenderade i trädgården, ägnade de båda åt att utveckla sin relation. Jag tror det är första gången de två har en riktig kontakt som inte är konfliktbaserad!

Nu tror jag inte det blir guld och gröna skogar. Men jag har en plan. Att vi ska fortsätta ge dem möjlighet att utveckla sin relation till att de faktiskt börjar få en. Med en bättre relation i grund och botten, kommer de bli tåligare för att faktiskt klara de konflikter som kan, och kommer att, bli framöver. Kanske det finns en framtid med en harmonisk flock trots allt? Jag vågar faktiskt börja tro det nu :)